torsdag 18 december 2008

Not so perfect in Perfectoland

Att påstå att jag inte varit en perfekt mamma idag är ett stort 'understatement'. Min stackars 5-åring har åkt på sig en hel del oförtjänt skrikande och elaka kommentarer idag. Visst hon är intensiv, pratar hela tiden, hittar på saker hon inte skall/får göra men det hjälper ju föga att jag blir irriterad och använder samma ton till henne oavsett vad hon säger eller gör. Hur skall hon veta vad som är okej och inte när jag i princip har samma irriterade läge hela tiden under större delen av dagen.

När jag frågade om hon hade ätit frukost (med pappan och systern innan jag kom ner) så svarade hon "ja, fil, flingor, kanel och honung". Vi gick på promenad och halvvägs upp för en hyfsat lång backe börjar hon gnälla över hur trött hon är och hur lååååångt det är och att hon vägrar gå mer. "Sluta gnälla", fräser jag efter 3:e kommentaren från henne. Sedan argumenterar och diskuterar vi oss genom samhället, hämtar lite paket på ICA. Går till den andra affären och letar efter Moster L som skall få en fint inslagen teckning... Moster L jobbar dock inte och Lilla M bryter ihop igen och mer gnäll hela vägen hem. Väl hemma har hon ont i magen... "Gå på toa" säger jag irriterat. Försöker att uppbåda lite medkänsla men lyckas sådär.

Tänker till lite... frågar igen... "Har du verkligen ätit frukost?" Det visar sig att det har hon inte. Visst, hon lurades lite, men det är ju ändå mitt ansvar att se till att hon får i sig ngt, eller hur? Så efter, en apelsin och en tallrik fil... så försvann magontet. Mamman fick sin första släng av dåligt samvete. Över irritationen och fräsandet på promenaden... över att jag inte fattade tidigare vad problemet var... över att jag inte kollade med min man om hon hade ätit.

Sedan har dagen bara runnit iväg och visst har vi haft ett par mysiga stunder med pysslande, julklappsinslagning och pusslande... men mestadels irritation, tillsägelser i arg ton och onödigt helt idiotiskt argumenterande. Jag behöver verkligen jobba på hur jag bemöter henne.

Dags för amning nr. 27 för dagen och sedan sängen.

Imorgon skall jag vara en pigg, glad, pedagogisk till tusen, snäll, trevlig och rolig mamma. Dessutom helt konsekvent hela dagen. Sedan kommer säkert jultomten och belönar mig med allt på min önskelista!! En crosstrainer, vinterstövlar, vinterjacka, fetjeans, Odd Molly blus, tapeter till hallen och sovrummet, Eames' "Hang it all", Seal's senaste cd, SPA weekend, iPhone..... jag och allt annat jag inte kan komma på nu.

God Jul alla tomtemorsor.

xoxo

måndag 15 december 2008

Instängd

När jag pluggade, innan jag började på det stora internationella företaget jag nu jobbar på, så hade jag en tanke om att jobba lokalt. Alltså här i samhället där jag bor. En vacker bild av hur jag cyklade med kidsen till dagis och skola på mornarna, vidare till jobbet... Att det skulle betyda mindre stress och mer tid för familjen osv. Tack och lov att jag insåg att det aldrig skulle fungera!!!

Efter endast ett par veckor av föräldraledigheten börjar jag allvarligt fundera på hur jag skall klara av att vara hemma utan att bli tokig. Under morgonens promenad, delvis i natur och delvis genom samhället funderade jag på vad jag har att göra idag:

- fylla i 2 blanketter och posta dem
- ringa till BVC och boka tid för kontroll
- fylla i en utvärdering av en kollega som jag har lovat
- de vanliga vardagssysslorna såsom, duscha, plocka ur diskmaskinen, tvätta en maskin, planera middag, hämta barnen och så förstås amma, byta blöjor etc. etc.

Min första tanke var "Oj vad mkt, hur skall jag hinna allt det?". Men hallå!!??! Hur kan det bli så? Innan kunde jag hinna med allt ovan (utom amning osv.) plus 4 möten, lite analyser och rapporter, handla på vägen hem m.m.

Kanske borde jag sluta blogga och börja fylla i lite blanketter och utvärderingen.

Duscha kan jag ju alltid göra imorgon istället... jag gjorde ju faktiskt det igår.

xoxo

torsdag 11 december 2008

Ett kärt återseende

Hmm... jag tänker att det är dags att ta denna bloggen i bruk igen efter ett drygt år i träda. För att inte den blogg jag delar med mina väninnor skall bli min personliga dagbok så får denna hjälpa till.

27: nov 2007 skrev jag senast här... Då handlade det om ögoninfektion och magsjuka samt en stark längtan att samla ihop vännerna med kids för julbak galore. Inte så himla annorlunda nu, fast det har varit RS virus och lunginflammation... Ja, lite skillnad är det förstås eftersom det är vårt senaste tillskott i familjen som drabbades... och skillnad är det förstås för att han endast är en månad gammal och har spenderat mer än halva den tiden på sjukhus... Men nu är det nästan helt bra och det är underbart att vara hemma igen.

Samma längtan efter julbak och pyssel finns, men blir ju inte av i år heller. Det får nu vänta till våren när förkylningssäsongen är över och Lille H har blivit större.

Jag kämpar med att inte bli en total hönsmamma men det är svårt. Dagens promenad innebar nog en stor risk för sonen att svimma av värmeslag snarare än att bli förkyld av ett par minusgrader... (för det är ju så man blir sjuk, eller hur? NOT!)

Hysteriskt sprang jag in på ICA, spanade vilt efter snoriga ungar och hostande tanter som kunde uppfattas som allvarliga hot mot Lille H. Jag jagade runt i gångarna som en galning, ett snabbt "hej" till Snygg-L och snabbt ut igen.

Tillbaks hemma fick Lille H sova vidare i vagnen ute på trappan, ständigt övervakad av sin hysteriska mamma som numer ser katten som ett av de större hoten mot Lille H's hälsa och välbefinnade. Den arma kattstackarn hoppade upp på vagnen för att försöka hitta en skön sovplats, men ack så oskönt det blev för henne eftersom jag precis då tittade ut genom dörren. Ehhh, var går gränsen för djurplågeri? Är det endast fysiska handlingar som klassas som olagligt? Eller gäller det även psykiska elakheter såsom seriöst svärande och hot om förflyttning till annat universum i kombination med icke kärleksfulla blickar??? Några minuter senare trodde hon dessutom att hon skulle få en kalkonskiva när jag gjorde lunch till mig... "Va? Din korkade katt, du fattar väl att att du inte får kalkon efter att du mer eller mindre hotat min bäbis till livet genom att hoppa upp på vagnen i 2 sekunder. Tänk om han utvecklar allvarlig allergi pga av dig, din pälsiga lilla marodör. Ut ur mitt kök!!!"

Ja, ja vi skall nog komma till rätta med vårt skadade förhållande. Mjau, mjau lilla katten och förlåt för de hårda orden. Håll dig borta bara så får du bo kvar.

Dags för amning, blöjbyte och en kopp te i vacker mugg.

xoxo