Födelsedagskalas!

Idag fyller det förstfödda underverket 6 år! Vilken stor tjej som klarar så mycket olika saker själv! Ena sekunden alltså... för att i nästa sekund vara en liten plutt-snuttis som behöver massor av stöd och kärlek. Hon är väldigt känslig och kan bryta ihop och bli kränkt och förolämpad av vad man själv upplever som ingenting.
T.ex. sa grannens 3.5 åring att hon minsann inte fick komma på hennes kalas och just i den stunden blev det för mkt och tårarna trillade ner för hennes kinder och hon var uppriktigt ledsen ett bra tag. Först försökte jag hitta en annan anledning till gråtattacken för jag tänkte att inte kunde väl den lilla kommentaren betyda något för min "stora" flicka. Men jag insåg att just då gjorde det faktiskt det och att man helt enkelt måste respektera hennes känslor och ta dem på allvar. Annars kränker jag ju henne ytterligare om jag tankeslöst vräker ur mig något i stil med " Men lilla gumman, det är väl inget att lipa för. Du vet ju att det inte betyder något utan bara är något hon säger när hon blir tjurig". Det var bara till att sätta sig på golvet med älsklingen i knät och kramas en stund och bekräfta hennes känslor. Måste jobba på att vara lyhörd och låta hennes känslor ta plats och tid. Inte alltid lätt, men alltid viktigt.

Kalas rapport - närmsta familjen, moget prioriterande av socialt samkvän. Dvs. ingen överambitiös meny utan helt enkelt smörgåsar (med köpebröd, brie & salami) och tårta (köpetårtbotten) med choklad, banan & jordgubbar! Resultat: en stressfri tillställning med trevliga samtal och sällskapsspel för barn & vuxna. Supernöjd dotter som skämdes bort både materiellt och med massor av kärlek.

(hurra för rosa Playstation med 2 versioner av Singstar!!!!)

Godnattkram

Recept S.O.S.

Desperat behov av gott och inte allt för komplicerat jordgubbsrecept för Midsommar efterrätt... HJÄLP!!!

Det enkla i livet

Jag vill absolut inte säga att det var bättre förr men ibland kan jag sakna de enkla nöjen som jag tog för givet innan man, barn, hus, lån, kombi och allt det där. Visst suktar jag efter en spa weekend, romantiska getaways och tjusiga cocktail partys och andra Mama-glamorösa nutidsnöjen men... ibland när det är stressigt och jag skulle behöva en liten time out från den hektiska vardagen så tänker jag på underbara stunder från förr.
När jag bodde i Mangans halvsunkiga lägenhet på Masthugget och det var endast 200 meter till Slottskogen... när man med en av sina bästisar packade ihop ett par filtar, en kudde, lite mat, oftast ett par halvtorra mackor och en termos med kaffe. Vidare till den lilla service butiken på hörnet där en massa tidningar & godis inhandlades och sedan till en solig gräsplätt i Slottskogen där man helt bekymmersfritt tillbringade hela dagen. Sov en timme eller två, snackade en hel massa och analyserade diverse "problem", käkade massa godis, läste en hög med tidningar och spanade och kommenterade alla som gick förbi. Det var tider det.... (om man bortser från att man förmodligen var dödligt bakfull med tillhörande ångest, men såhär 12-14 år senare kan man ju förlita sig på selektivt minne och välja vilka delar av den tidens verklighet man vill minnas)

Rapport från dagens verklighet och vardag: Gick till vårdcentralen med yngsta dottern för att hon sedan sin halsfluss inte varit 100% och dessutom var på återkontroll för en tidigare öroninflammation igår och den visade potentiella problem med höger öra. Gick därifrån med penicillinkurer till båda barnen eftersom det framkom att äldsta dottern har streptokocker i halsen och yngsta har ytterligare en öroninflammation. Suck! Tur att yngsta dottern vägrade att låta doktorn titta i halsen så att äldsta dottern fick visa hur man gör och doktorn såg att henne hals var röd och irriterad och han beordrade tester på båda. Dessutom måste jag och min man ta samma test imorgon bitti eftersom någon av oss kan vara smittbärare utan symptom och vara anledningen till att våra barn har haft halsfluss respektive scharlakansfeber och nu streptokocker igen... Men vem av oss har tid att känna efter????

Nu måste jag sova eftersom jag har planerat ännu en joggingrunda kl. 06:00 imorgon. Lika bra att passa på innan man eventuellt får reda på att man har halsfluss och måste genomlida en Kåvepeninkur.

Hugs and kisses

Sångstjärna

Båda mina barn fyller år snart. "Vad önskar ni er i födelsedagspresent?" frågar jag helt oskyldigt. Eller nej kanske med en liten, liten baktanke... "Säg PLAYSTATION MED SING STAR" tänker jag desperat och försöker genom telepati överföra budskapet till ungarna. Det lyckas dock ej och den äldsta dottern säger ridgrejer för leksaker har hon ju redan så mycket. Den yngsta pratar om glasstårta och att storasyster skall få presenter. Eller så ställer man frågan "vad önskar du dig lilla gumman?" och får standardsvaret "bajs" följt av massor av fniss. Detta svar är flitigt användt just nu till det mesta. "Vad vill du ha att äta?" "bajs" hihihihi. "Vad har du gjort på dagis idag?" "bajs" hihihihi. "Vad fick ni till lunch?" "bajs" tihihihi. Det börjar bli aningen tröttsamt...
Men tillbaks till titeln - Jag vill också vara en Sing star!!! Jag får väl helt enkelt önska mig ett eget Playstation till min 35-års dag nästa månad!!

Skyhöga duktighetspoäng för joggingrunda klockan 06:00 imorse!! Ta det minus en himlans massa köttbullar till middag samt en skål med glass framför tv'n så blir det nog inte ens plus minus noll utan snarare minus på hälsokontot. Men nu vet jag ju att det faktiskt inte är omöjligt.

Sist men inte minst - JT är i Sverige! Suck att den där jobbiga bruden han hänger med har hakat på och hånglar med honom på Café Opera. Annars hade jag nog haft stora chanser. Jag är ju faktiskt född samma år som Cameron Diaz. Helt logiskt, n'est pas?

Dagen efter dagen efter

Äntligen måndag och en chans att gå till jobbet och vila upp sig med lite möten, några komplicerade Excel formler och lite rapport-design!
Snabbresumé av förra veckan:
Måndag: Samtal från blivande svägerskan med rop om akuthjälp - bröllopsprogrammen till lördagens bröllop med 80 gäster var inte gjorda och lillasystern med designansvar ville inte ha ansvar för innehållet vilket Toastmadamen inte riktigt hade haft tid med.
Tisdag: Spenderade eftermiddagen/kvällen/natten med att fixa program under tiden som en miljon frågor uppstod och ingen hade svar. Den s.k. bröllopskoordinatorn hade visst bara koll på maten... inte på festlokalen, dukning, bandet, pausmusik och annat. Tidsschemat för pre-bröllop tiden var inte fixat och ingen hade riktigt tänkt på hur alla skulle ta sig till kyrkan osv.
Onsdag-fredag: bröllopsbestyr, t.ex. sydde "påsar" till engångskamerorna, dekorerade kyrkan med blommor, piskade lillebror till att skaffa sig koll på en del viktiga saker, dessutom klippning av barn, inhandling av bröllopspresenter, nylonstrumpbyxor med 'control top' (tantvarning).
Ja, nu hör det ju till storyn att min bror och numera svägerska mycket väl hade fixat att ha ett fantastiskt bröllop utan min inblandning, men det var helt omöjligt för mig att inte lägga mig i och försöka styra upp i sista sekund eftersom jag är ett kontrollfreak och storasyster som inte förstår sig på människor som helt avspänt lutar sig tillbaks och tror att saker och ting ordnar sig. Fast vänta lite nu... Det gjorde det ju också denna gång. Brudens lillasyster gjorde en enorm insats och fick ordning på dukningen som blev fantastisk, vi fixade programmet, min man skapade ett par olika iPod playlists med cd skivor som back up för paus underhållning och eventuell musik efter att bandet slutat, brudens mamma städade hela deras hus, mina föräldrar fixade catering till dagen efters lunch med presentöppning, osv. osv. Deras laid back attityd fungerar i alla lägen och även om det fälldes ett par tårar och utbyttes ett par mindre vänliga ord så blev det verkligen ett underbart kul och lyckat bröllop. Brudparet klarade sig utan allvarliga stresssymptom och ingen av dem kommer någonsin att få magsår eller liknande pga stress. Man borde lära sig av dem, luta sig tillbaks och låta saker och ting ordna sig lite oftare. Leva lite mer mañana och inte flänga runt i livet som en galning. Men ve och fasa vem skulle då hålla ordning på allt som sker i familjen, på jobbet och runt omkring? Skulle inte jorden gå under då? Hmmmmm.... jag avvaktar lite och fortsätter försöka styra upp allt och alla.

Höjdpunkter från bröllopet - när de 3 ursöta små brudnäbbarna blygt men målmedvetet skred fram i kyrkgången tätt följda av den vackra bruden och den stilige brudgummen plus när min man "tvingade" min pappa att spontanöversätta sitt tal till engelska! Vilken lycka att ha en sådan familj!

Godnattkram

Vilket påhopp!

Visserligen ett påhopp med lite kärlek i tonen, men dock ett påhopp fick jag idag via mail från en väninna. Hon kräktes galla över att jag har börjat blogga. Bla. tyckte hon att jag skulle spänna av lite och ta det lugnt och ge fasiken i att sukta efter att bli nästa Helen Fielding. Ja, ja men har man så många framgångsrika, ambitiösa och überpresterande vänner som jag har så inspirerar & motiverar det till stordåd. Dessutom är en blogg en perfekt ventil för tankar, aggressioner och annat. Då kanske jag också slutar med att slänga ur mig syrliga, sarkastiska kommentarer till mina fina väninnor och istället tar itu med mina personlighetsproblem på ett kreativt sätt. Dessutom kan ju alla lämna sina kommentarer skriftligt utan att behöva stå ut med mina mothugg, sura miner och annat.

Kanske skulle vissa andra också behöva en blogg för att kanalisera sina frustrationer i vardagen.... Hmmm eller vad tror Miss bullbakande, promenerande, Leila-inspirerade matlagningsfantast som ofta sitter vid symaskinen och enkelt slänger ihop fantastiska kreationer samtidigt som de två barnen lever loppan och kräver uppmärksamhet och den lille knodden i magen slår volter och mannen jobbar 24-timmars skift?
Ja, ja tur att inte alla är lika prestationsfixerade som jag, eller hur?

KRAM till alla fina gazellas!

Ballerina

Tänker tvinga mig själv att erkänna en sak. Jag öppnade det förrädiska Ballerinapaketet! Nedans förnedring alltså. Har hållit mig en massa dagar och nästan glömt det. Men efter dagens nyttolunch och middag gick det bara inte. Jag smög sakta ut i köket och öppnade skafferiet, tog ner paketet och pillade upp den lilla flerpen som snurrar sig runt toppen vid kex nr.3. Det innebär att man får kex 1 & 2 direkt i handen och kan trycka in dem i munnen innan något av barnen tar en på bar gärning, vilket i sin tur innebär att man måste dela med sig fastän man sagt att det är måndag idag och att det minsann inte blir efterrätt i någon annan form än frukt. Fy för den skammen som belägrar sinnet efter denna synd. Kex 3, 4 & 5 var nästan direkt äckliga pga samma skam. Nu skall jag göra 20 sit ups och rannsaka mig själv och för 83:e gången denna månaden tänka djupa tankar om min odiagnostiserade ätstörning... Why, oh why kan inte jag en gång för alla skaffa mig sunda vanor utan Ballerina kex?

God natt från en lönnfetis i not-so-perfectoland.

Grönt är skönt.....eller???

Min lillebror skall gifta sig på lördag. Underbart, ljuvligt & kul! Våra flickor och deras lille son skall vara näbbar och har supergulliga klänningar respektive kavaj med shorts. Det kommer förhoppningsvis att vara soligt och vackert och alla kommer att vara glada och trevliga! Yes, so far so good. Jag har en superfin klänning som min man överraskade mig med när han var på bröllop i Texas. Den är verkligen ljuvligt vacker i blekgrönt sidentyg och man kan knyta den på många olika sätt. www.calypso-celle.com (dessutom omnämnd i O magazine av självaste Oprah. Viss tantvarning kanske men okej det får gå.) I lördags hittade jag ett urläckert halsband att ha till. Det har massor av olika gröna stenar i sig och ett antal smala siden och sametsband som man knyter det med. Yes tänkte jag. Nu behövs bara ett enkelt grönt linne av någt slag och ett par schyssta gröna pjux. Enkel match! Not! Gick i Gbg hela dagen i varenda skoaffär och letade i alla prisklasser men icke då. Att det är så jobbigt att hitta ngt när man vet exakt vad man vill ha. Va?? Varför har ingen ett par coola partyskor med liten klack?? (min man är ju endast 1.5 cm längre än jag så det funkar inte med för höga klackar och helt platt gör ju inte mina ben så snygga) SUCK! Ja, ja det blev läcker grön ögonskugga från Make up store istället och jag får väl ta mina slimegröna sandaletter.

Galmour i förorten är inte att förakta = ) Dags för bad av genomsmutsiga, urtrötta ungar innan Jack Bauer och jag skall tillbringa kvällen tillsammans.