Jag önskar att jag hade tid att blogga om förra veckans ögoninfektion, spruckna röst, slammsugning av avlopp i tvättstugan, försenade hemkomst av make som varit bortrest i 2 veckor, mitt tjuriga humör (såklart PMS & mens) och dagens fall av kräksjuk unge som spydde 2 ggr på dagis och en gång i bilen på väg hem... men jag orkar verkligen inte för fy sjutton vad trist och oglamoröst.
Tänker istället fina tankar om hur härligt det hade varit att samla ihop las gazellas och alla deras fina barn för julbak galore med vacker julmusik i bakgrunden, varm glögg i skira arvegodsmuggar, glada barnskratt och massor av kärlek!!!! Alla är förstås iklädda vackra partykläder med tjusiga partyskor och glänsande hårsvall. Rosor på kind och glitter i ögonen... Åh gläns över sjö och strand vad trevligt det skulle vara. Eller hur?
Tillbaks till verkligeheten och magsjukan.
måndag 26 november 2007
söndag 14 oktober 2007
En i gänget, på allvar accepterad
Missade för ett par veckor sedan ett event med mina härliga bästisar, gazell-väninnorna. Ett event som var sedan ett par månader tillbaks inplanerat av SuperMama F. Ullared var destinationen.Våtservetter, galonkläder, julklappar, terapisamtal med vännerna stod på agendan. Dessutom fanns en liten risk/ chans att SuperMama F skulle få värkar och det skulle hastas iväg till Varbergs lasarett för förlossning. Lilla underbara bäbisen kom dock ett par veckor senare.
I alla fall så kunde jag inte åka med vid detta tillfälle pga. husrenovering galore. Men... nu har jag återigen blivit inbjuden till Ullaredsresa. Av mina kollegor. Ett väl sammansvetsat gäng som gjort flertalet turer till Gekås magiska värld. Egentligen har jag ingen lust alls att åka dit, behöver inte egentligen handla något speciellt, känner inte det minsta för att komma hem klockan 21.00 en måndagkväll... Men omöjligtvis kan jag tacka nej till denna inbjudan. Det är ju en direkt komplimang och ett tydligt tecken på att jag efter 6 månaders anställning har blivit accepterad som en av dem. Jag är nu officiellt med i gänget och har förtjänat deras respekt och vänskap. Sådant måste tas på stort allvar och jag skall minsann skriva ihop en lista på saker att handla. Som ett litet tecken på min respekt och uppskattning.
I övrigt är det tredje helgen i rad som vi har grävmaskin, kranbil, män i neonlysande arbetskläder och en förfärligtmassa sand, grus, betong och annat i trädgården. Sanden följer med in i huset, alla skall ha mat och fika för att vara glada, ungarna skall hållas borta från allt det spännande som händer. Helt enkelt, härliga avslappnande, rogivande helger - NOT! Men åh vilket fint dräneringssytem vi kommer att ha när det är klart. Som ligger nere i marken under en massa jord och grus och inte syns...
Dags att sopa sand, baka en kaka och vika tvätt. Glamorfaktor - 3.
Men nästa helg... då blir det säkert en massa glamor.
I alla fall så kunde jag inte åka med vid detta tillfälle pga. husrenovering galore. Men... nu har jag återigen blivit inbjuden till Ullaredsresa. Av mina kollegor. Ett väl sammansvetsat gäng som gjort flertalet turer till Gekås magiska värld. Egentligen har jag ingen lust alls att åka dit, behöver inte egentligen handla något speciellt, känner inte det minsta för att komma hem klockan 21.00 en måndagkväll... Men omöjligtvis kan jag tacka nej till denna inbjudan. Det är ju en direkt komplimang och ett tydligt tecken på att jag efter 6 månaders anställning har blivit accepterad som en av dem. Jag är nu officiellt med i gänget och har förtjänat deras respekt och vänskap. Sådant måste tas på stort allvar och jag skall minsann skriva ihop en lista på saker att handla. Som ett litet tecken på min respekt och uppskattning.
I övrigt är det tredje helgen i rad som vi har grävmaskin, kranbil, män i neonlysande arbetskläder och en förfärligtmassa sand, grus, betong och annat i trädgården. Sanden följer med in i huset, alla skall ha mat och fika för att vara glada, ungarna skall hållas borta från allt det spännande som händer. Helt enkelt, härliga avslappnande, rogivande helger - NOT! Men åh vilket fint dräneringssytem vi kommer att ha när det är klart. Som ligger nere i marken under en massa jord och grus och inte syns...
Dags att sopa sand, baka en kaka och vika tvätt. Glamorfaktor - 3.
Men nästa helg... då blir det säkert en massa glamor.
torsdag 6 september 2007
Skolbarn - hur gick det till?
Tänk att jag är gammal nog att ha ett barn som har börjat skolan. Men hur gick det till? Och hur blev hon så stor så plötsligt? Över en sommar försvann det rosa gulliga och ersattes med militärgrönt, grått, coolt. Ingen pluttenuttsöt ryggsäck med Hello Kitty utan grön kamoflage messenger modell med "Pirates of the Caribbean". Och hon är så smart och självklar i sitt liv som skolflicka. Själv stressar jag för att kunna hämta eller lämna någon gång i veckan för att se hur det verkar i skolan och spana in hennes nya kompisar och fröknar. Helt ovan vid att inte ha full kontroll över hur och med vem hon spenderar sina dagar. Tack och lov dock att min man jobbar hemifrån och kan sköta lämning och hämtningar nästan jämt. Annars hade våra barn spenderat 45 timmar i veckan i den kommunala barnomsorgen.
Önskar att man kunde ha samma jobb med samma lön men endast jobba 25 timmar i veckan.
Måste träna mer, sova mer, läsa mer, ha mer sex, träffa familjen mer, städa mer, baka bröd mer, blogga mer, skriva smarta insändare till tidningar mer, leva mer.... Jag börjar med sömnen. God natt.
Önskar att man kunde ha samma jobb med samma lön men endast jobba 25 timmar i veckan.
Måste träna mer, sova mer, läsa mer, ha mer sex, träffa familjen mer, städa mer, baka bröd mer, blogga mer, skriva smarta insändare till tidningar mer, leva mer.... Jag börjar med sömnen. God natt.
onsdag 15 augusti 2007
Uppfinnare
Fick mail från en väninna som är egenföretagare, politiker och 3-barnsmamma i vilket hon tipsade om en produkt som hennes syster varit idékläckare till. Kolla in Sitsac på www.minno.se
Ååååhh jag vill också bli uppfinnare. Fast kanske inte av så nobla anledningar som att öka trafiksäkerheten för barn, även om det ju förstås är bra och viktigt. Heller inte för att jag drivs av en vansinnigt stor lust att gå på orörd mark där ingen annan tidigare varit. Absolut inte för att jag är intresserad av teknisk utveckling eller liknande. Utan av två väldigt ytliga anledningar:
Gjorde dessutom en snabb kalkyl på hur mycket pengar vi skulle "spara" på ett år om vi amorterade 2000:- mer i månaden på huslånet. Summa: 146:- Visst tjänar man i längden på att amortera ner sina lån, men det är ju lätt att förstå att många människor bara betalar räntor och skiter i att amortera. I USA tar man sina huslån på t.ex. 30 år vilket betyder att man faktiskt måste betala av lånet och kommer att så småningom äga sitt hus. Detta verkar knappt existera här idag. Inte för folk i min generation och yngre i alla fall. Hur kommer det sig att så många människor i medelklassen kan köpa hus för 4 miljoner? Hur går det till och vad händer om räntorna går upp några %? Dessa tankar är just nu min inspiration till att ta tag i ekonomin lite bättre och fundera över hur man kan komma närmare att bli husägare på riktigt. Alltså faktiskt äga sitt hus och inte betala tusentals kronor till banken i hyra varje månad.
I övrigt så har jag varit skitsur och halvdeppig på jobbet i två dagar. Funderat på om jag inte måste byta jobb och varit allmänt gnällig. Det kändes verkligen inte som att det bara var lite "efter semestern ångest" utan något mer fundamentalt och allvarligt. Hmmm..... tills min man lite försynt försökte påpeka att det kanske fanns någon eller några yttre faktorer som påverkade min sinnesstämning. "Vaddå till exempel?" fräste jag. Eller snarare "Like what?" Innan han hann fundera ut ett lämpligt diplomatiskt sätt att uttrycka det på slog det mig:
Hmmm... undra om han menar att jag har mens samtidigt som jag har påbörjat en detox-kur och just nu har grava abstinensbesvär pga. av noll koffein och socker??? Kan det vara det han menar? Skulle min totala matfixering och samtidigt svullna kropp påverka mitt humör så mycket. Självklart var det så. Det räckte ganska långt med att vara medveten om det för att jag skulle ha mer motivation på jobbet idag. Ibland är han rätt så smart, min man!
Dags att gå och sova bort min fanatiska matlängtan. Godnattkram!
Ååååhh jag vill också bli uppfinnare. Fast kanske inte av så nobla anledningar som att öka trafiksäkerheten för barn, även om det ju förstås är bra och viktigt. Heller inte för att jag drivs av en vansinnigt stor lust att gå på orörd mark där ingen annan tidigare varit. Absolut inte för att jag är intresserad av teknisk utveckling eller liknande. Utan av två väldigt ytliga anledningar:
- Jag vill få beröm och uppmärksamhet
- Jag vill tjäna snuskigt mycket pengar, gärna genom s.k. passiv inkomst.
Gjorde dessutom en snabb kalkyl på hur mycket pengar vi skulle "spara" på ett år om vi amorterade 2000:- mer i månaden på huslånet. Summa: 146:- Visst tjänar man i längden på att amortera ner sina lån, men det är ju lätt att förstå att många människor bara betalar räntor och skiter i att amortera. I USA tar man sina huslån på t.ex. 30 år vilket betyder att man faktiskt måste betala av lånet och kommer att så småningom äga sitt hus. Detta verkar knappt existera här idag. Inte för folk i min generation och yngre i alla fall. Hur kommer det sig att så många människor i medelklassen kan köpa hus för 4 miljoner? Hur går det till och vad händer om räntorna går upp några %? Dessa tankar är just nu min inspiration till att ta tag i ekonomin lite bättre och fundera över hur man kan komma närmare att bli husägare på riktigt. Alltså faktiskt äga sitt hus och inte betala tusentals kronor till banken i hyra varje månad.
I övrigt så har jag varit skitsur och halvdeppig på jobbet i två dagar. Funderat på om jag inte måste byta jobb och varit allmänt gnällig. Det kändes verkligen inte som att det bara var lite "efter semestern ångest" utan något mer fundamentalt och allvarligt. Hmmm..... tills min man lite försynt försökte påpeka att det kanske fanns någon eller några yttre faktorer som påverkade min sinnesstämning. "Vaddå till exempel?" fräste jag. Eller snarare "Like what?" Innan han hann fundera ut ett lämpligt diplomatiskt sätt att uttrycka det på slog det mig:
Hmmm... undra om han menar att jag har mens samtidigt som jag har påbörjat en detox-kur och just nu har grava abstinensbesvär pga. av noll koffein och socker??? Kan det vara det han menar? Skulle min totala matfixering och samtidigt svullna kropp påverka mitt humör så mycket. Självklart var det så. Det räckte ganska långt med att vara medveten om det för att jag skulle ha mer motivation på jobbet idag. Ibland är han rätt så smart, min man!
Dags att gå och sova bort min fanatiska matlängtan. Godnattkram!
torsdag 9 augusti 2007
Vamos a la playa
Vilken skillnad det är på ledighet en grådassig, regnig, halvkall dag jämfört med en solig och varm dag. Packa ihop badkläder, matsäck, ett par hinkar och spadar samt ett gäng ungar och dra till stranden - det är livet! Har man dessutom turen att samtidigt umgås med trevliga vänner så är lyckad fullständig. Tänk att svettiga ostmackor, sandig vattenmelon, ljummet kaffe och ett par torra kex kan smaka så gott som det gör i solen på stranden... underbart! Hmm, den perfekta bikinikroppen fanns inte på plats i år heller... men nästa år då jäklar! Skall förstås börja redan nu och ta tag i beach 2008. Eller hur? Förmodligen inte... nu kommer ju hösten med störa sköna tröjor, tunikor som så käckt döljer valkar osv. Ja ja, det är ju nästan ett helt låååångt år kvar tills dess.
Städning, organisation av hemmet inför hösten, garderobsrensning och annat får vänta ett tag till. I helgen blir det ridläger för kidsen. Ridning, ryktning, stallvett & fika står på schemat för barnen samtidigt som mammorna nog hinner med en shoppingrunda till Stjärnboden.
Tillbringade gårdagen i fantastiska väninnors sällskap med fem glada barn som lekte tillsammans utan större bråk hela dagen. En tripp till lekplatsen, god mat, samtal utan konstanta avbrott från barnen och vattenkrig var på agendan. Beslut om att väcka det vilande handelsbolaget till liv har fattats och snart kommer hemsidan igång. Tack kära partner för att du blåser liv i detta igen! Nu jäklar måste det bli av alltså. Alla dessa kreatvia idéer och projekt måste tas tillvara på och omsättas till cash i mängder så att vi kan försörja oss på det och samtigt få högre livskvalitet! Med ett flashigt kontor där vi arbetar samtidigt som alla barn lyckligt läser läxor och leker i bakgrunden. Våra män supportar förstås och ställer upp och hjälper till, vi drar till Thailand ett par månader på vintrarna och sköter businessen från en liten laptop under en palm... Vågar man inget så vinner man inget och allt det där. Man måste ju satsa frisk och drömma annars kommer man ju ingen vart, eller hur?
Dags att hänga tvätt och tömma diskmaskinen. Måste kolla upp hur mkt städhjälp kostar nu med avdrag osv. Det skulle kännas som häjden av lyx just nu om någon kunde ta sig an grovstädning 2 gånger i månaden. Skura badrum, torka av köksskåp, dammtorka osv. Jag hinner ju inte nu när jag skall jobbar heltid och vara framgångsrik entreprenör samtidigt.
Kramar från extra fräkning gazell
(speciellt till duktiga kvinnor som har sin svärmor boende hos sig i 6 månader - glöm inte att gazell-väninnor är utmärkta lyssnare & problemlösare, särskilt efter ett par flaskor rosé...)
Städning, organisation av hemmet inför hösten, garderobsrensning och annat får vänta ett tag till. I helgen blir det ridläger för kidsen. Ridning, ryktning, stallvett & fika står på schemat för barnen samtidigt som mammorna nog hinner med en shoppingrunda till Stjärnboden.
Tillbringade gårdagen i fantastiska väninnors sällskap med fem glada barn som lekte tillsammans utan större bråk hela dagen. En tripp till lekplatsen, god mat, samtal utan konstanta avbrott från barnen och vattenkrig var på agendan. Beslut om att väcka det vilande handelsbolaget till liv har fattats och snart kommer hemsidan igång. Tack kära partner för att du blåser liv i detta igen! Nu jäklar måste det bli av alltså. Alla dessa kreatvia idéer och projekt måste tas tillvara på och omsättas till cash i mängder så att vi kan försörja oss på det och samtigt få högre livskvalitet! Med ett flashigt kontor där vi arbetar samtidigt som alla barn lyckligt läser läxor och leker i bakgrunden. Våra män supportar förstås och ställer upp och hjälper till, vi drar till Thailand ett par månader på vintrarna och sköter businessen från en liten laptop under en palm... Vågar man inget så vinner man inget och allt det där. Man måste ju satsa frisk och drömma annars kommer man ju ingen vart, eller hur?
Dags att hänga tvätt och tömma diskmaskinen. Måste kolla upp hur mkt städhjälp kostar nu med avdrag osv. Det skulle kännas som häjden av lyx just nu om någon kunde ta sig an grovstädning 2 gånger i månaden. Skura badrum, torka av köksskåp, dammtorka osv. Jag hinner ju inte nu när jag skall jobbar heltid och vara framgångsrik entreprenör samtidigt.
Kramar från extra fräkning gazell
(speciellt till duktiga kvinnor som har sin svärmor boende hos sig i 6 månader - glöm inte att gazell-väninnor är utmärkta lyssnare & problemlösare, särskilt efter ett par flaskor rosé...)
söndag 29 juli 2007
Semester i egoland
Efter ett par veckor med varierande grad av sjukdom är det underbart att vara frisk. När man är sjuk, så sjuk att man verkligen inte orkar göra något annat än att ligga i sängen eller soffan, är det lätt att lova sig själv en massa saker. Att ta bättre hand om sig själv t.ex. Hur kommer det sig att man inte gör mer för att ge sin kropp bästa möjliga förutsättning för att vara frisk och må bra?
För att bara fokusera på den fysiska hälsan ett tag... Hur kommer det sig att man (eller rättare sagt jag), har sådana problem med att hitta ett sätt att inkludera regelbunden motion i mitt liv. Jag vet ju såväl att jag mår mkt bättre om jag rör på mig. Mentalt såväl som fysiskt. Varför klarar jag bara att motionera regelbundet under några veckor och sedan när jag tycker att jag är duktig och det börjar ge resultat så lägger jag av??? Men hallå!!! Vad är det som inte klickar i min lilla hjärna? Måste det gå till ryggont, morgonstelhet (yes, jag låter som en gammal kärring och visst har 35 års dagen försatt mig i förstadiet till kommande 40-års kris som förmodligen kommer att bli rysligt jobbig för alla i min omgivning. Kanske är det dags för regelbunden terapi också???) innan jag får ett ryck och sätter på mig mina snygga träningskläder, snörar på löpardojjorna och ger mig ut på löprunda??? BTW - tack igen till min kära väninna som så generöst bidragit till min övergång från bomullsplagg som inte andas till fantastiska high-tech plagg med massor av olika funktioner. Det är verkligen stor skillnad! Och jag satsar på att återigen kunna använda plaggen från provkollektionen i stlk 38!
Sedan har vi den mentala hälsan. Hur bra mår man när man stressar runt i vardagen och försöker hinna med allt som skall göras och man dessutom minst 27 gånger per tänker på hur mkt bättre det skulle gå om man äter hälsosamt och motionerar för att få maximal energi, fysisk styrka och kanske på köpet lite välbehövd egentid? Hur bra för den mentala hälsan är det att konstant känna sina "love handles" välla över jeanskanten? Oro över om (eller i hur stor grad) man överför sina ätstörningar och inkonsekventa motions(o)vanor till sina döttrar? Okej, jag tycker inte att mitt liv och leverne är helt åt skogen illa, men jag kan inte komma på en hållbar lösning på motionsproblematiken vilket driver mig till vansinne, eftersom jag kör fast i samma tankebanor om och om igen. Så för att ta ett par steg framåt skall jag göra följande:
Många cykelturer på min nya fina födelsedagscykel! Såhär fin är den, eller ännu finare för min är guldfärgad! = )
xoxo
p.s. Flisan & Noas munkjackor är här!
För att bara fokusera på den fysiska hälsan ett tag... Hur kommer det sig att man (eller rättare sagt jag), har sådana problem med att hitta ett sätt att inkludera regelbunden motion i mitt liv. Jag vet ju såväl att jag mår mkt bättre om jag rör på mig. Mentalt såväl som fysiskt. Varför klarar jag bara att motionera regelbundet under några veckor och sedan när jag tycker att jag är duktig och det börjar ge resultat så lägger jag av??? Men hallå!!! Vad är det som inte klickar i min lilla hjärna? Måste det gå till ryggont, morgonstelhet (yes, jag låter som en gammal kärring och visst har 35 års dagen försatt mig i förstadiet till kommande 40-års kris som förmodligen kommer att bli rysligt jobbig för alla i min omgivning. Kanske är det dags för regelbunden terapi också???) innan jag får ett ryck och sätter på mig mina snygga träningskläder, snörar på löpardojjorna och ger mig ut på löprunda??? BTW - tack igen till min kära väninna som så generöst bidragit till min övergång från bomullsplagg som inte andas till fantastiska high-tech plagg med massor av olika funktioner. Det är verkligen stor skillnad! Och jag satsar på att återigen kunna använda plaggen från provkollektionen i stlk 38!
Sedan har vi den mentala hälsan. Hur bra mår man när man stressar runt i vardagen och försöker hinna med allt som skall göras och man dessutom minst 27 gånger per tänker på hur mkt bättre det skulle gå om man äter hälsosamt och motionerar för att få maximal energi, fysisk styrka och kanske på köpet lite välbehövd egentid? Hur bra för den mentala hälsan är det att konstant känna sina "love handles" välla över jeanskanten? Oro över om (eller i hur stor grad) man överför sina ätstörningar och inkonsekventa motions(o)vanor till sina döttrar? Okej, jag tycker inte att mitt liv och leverne är helt åt skogen illa, men jag kan inte komma på en hållbar lösning på motionsproblematiken vilket driver mig till vansinne, eftersom jag kör fast i samma tankebanor om och om igen. Så för att ta ett par steg framåt skall jag göra följande:
- Sluta kalla det för problem och istället se det som en möjlighet. (eller hur, visst är det så man skall göra? Men allvarligt talat, hur gör man den vändningen på riktigt, i praktiken?)
- Anmäla mig till någon form av motionslopp så att tävlingsinstinkten och stoltheten hjälper till med motivationen. Som extra sporre kan jag ju använda mig av vetskapen om att t.o.m. min lillebror har snörat på sig löparpjucken och signat upp sig till Göteborgsvarvet.
- Återbekanta mig med den kära Dr. Fuhrman - Eat to live
Många cykelturer på min nya fina födelsedagscykel! Såhär fin är den, eller ännu finare för min är guldfärgad! = )
xoxo
p.s. Flisan & Noas munkjackor är här!
måndag 9 juli 2007
Prioriteringar m.m.
Måndag kväll efter en helg med superdunderförkylning. Jobbade hela fredagen med feber, huvudvärk, rinnande näsa och svullna ögon. Med Alvedon, nässpray, halstabletter och flera liter te överlevde jag dagen. Idiotiskt att jobba kan man tycka och det var det verkligen. Men eftersom jag i ett par veckor har trakasserat inköpschefer och deras undersåtar att komma till mina fredagsmöten och uppdatera min fina rapport så kändes det helt uteslutet att ställa in. Dessutom hade jag möte med min chef och hennes chef, som är The BIG Boss kl. 15:30 och det kunde ju inte en karriärskvinna som jag missa. MEN så fick jag sedan sona för min prioritering dagen efter och låg helt utslagen, oförmögen att röra mig hela lördagen. Trodde att jag hade minst 40 graders feber, men det visade sig endast vara 38.1.
Min man visade sig från sin bästa sida och höll sig hemifrån med barnen i princip hela helgen! (ett litet minus i kanten för att han efteråt förväntade sig en stor fet guldstjärna för att han är sååå himla duktig... men "vi" jobbar på den inställningen)
I övrigt inte så mkt att rapportera från casa de la perfectoland. Såg ett par minuter av Mona Sahlins tal och hennes känga till Göran P för att han inte var där och supportade. Jag känner att jag borde försöka hålla mig lite mer á jour med vad som händer i politiken. Men jag orkar inte. Det hamnar så långt ner på prio-listan, strax under den önskade nivån av engagemang i "lokala frågor", daglig läsning av di.se, kolla på nyheter inklusive ekonominyheter, läsa fack press, aktiva miljöval i det dagliga livet, koll på el-, telefon, bredbandsavtal och liknande, välgörenhetsarbete och annat som man borde syssla med.
Vädret på tv.... varmt och skönt, högtryck.... VA???? Jaha, vid Medelhavet... mer lågtryck, regnskurar och molnigt här uppe i norr. Är det inte mitten av juli snart? Lägg till på prio-listan --> Titta på Al Gore's Inconvenient truth, skaffa bättre koll på vad som händer med klimatet.
Dags att sova för att orka sitta på jobbet med torrhosta och snorig näsa imorgon medans man och barn har sommarlov. Jag längtar efter min semester! Jag längtar efter sol och värme! Jag längtar efter min slanka. vältränade, starka kropp som jag vet finns någonstans därinne under alla lager av osundhet. (Jag tänker inte Kate Moss utan bara kurvor som sitter där de skall och inte som förlängda "love handles" bak på ryggen)
Godnattkram
p.s. om någon läser, förutom min kära cyberspaceväninna Moder Solo, vore det kul med lite kommentarer, inlägg, tips, hälsningar och annat = )
Min man visade sig från sin bästa sida och höll sig hemifrån med barnen i princip hela helgen! (ett litet minus i kanten för att han efteråt förväntade sig en stor fet guldstjärna för att han är sååå himla duktig... men "vi" jobbar på den inställningen)
I övrigt inte så mkt att rapportera från casa de la perfectoland. Såg ett par minuter av Mona Sahlins tal och hennes känga till Göran P för att han inte var där och supportade. Jag känner att jag borde försöka hålla mig lite mer á jour med vad som händer i politiken. Men jag orkar inte. Det hamnar så långt ner på prio-listan, strax under den önskade nivån av engagemang i "lokala frågor", daglig läsning av di.se, kolla på nyheter inklusive ekonominyheter, läsa fack press, aktiva miljöval i det dagliga livet, koll på el-, telefon, bredbandsavtal och liknande, välgörenhetsarbete och annat som man borde syssla med.
Vädret på tv.... varmt och skönt, högtryck.... VA???? Jaha, vid Medelhavet... mer lågtryck, regnskurar och molnigt här uppe i norr. Är det inte mitten av juli snart? Lägg till på prio-listan --> Titta på Al Gore's Inconvenient truth, skaffa bättre koll på vad som händer med klimatet.
Dags att sova för att orka sitta på jobbet med torrhosta och snorig näsa imorgon medans man och barn har sommarlov. Jag längtar efter min semester! Jag längtar efter sol och värme! Jag längtar efter min slanka. vältränade, starka kropp som jag vet finns någonstans därinne under alla lager av osundhet. (Jag tänker inte Kate Moss utan bara kurvor som sitter där de skall och inte som förlängda "love handles" bak på ryggen)
Godnattkram
p.s. om någon läser, förutom min kära cyberspaceväninna Moder Solo, vore det kul med lite kommentarer, inlägg, tips, hälsningar och annat = )
tisdag 3 juli 2007
F.A. rapport
Dagens fat ass rapport.... Halvtid
Frukost: 1 grov macka med kalkon, päron, banan, kaffe m. mjölk
Lunch: Grillad lax, kokta grönsaker (morot, broccoli, blomkål), sallad, 1 falu knäcke m. Lätta
EFTERRÄTT --> Cornetto glasstrut, Manpower bjöd alla, jag kunde inte stå emot. Varför kan man undra?
- Tyckte att jag behövde belönas efter dagens presentation inför fullsatt hörsal, ca 120 pers.
- Åt ju så himla nyttig lunch, så då måste jag ju kompensera
- Har sjuklig ätstörning som gör att jag inte kan tacka nej
- Är man "bara" Manpower konsult så måste man ju dra nytta av allt som går för att "kompensera" att man inte har fast Ericsson anställning. (har dessutom en solstol att hämta hos Manpower... WOW!)
- Alla andra tog ju glass och de kanske skulle tro att jag bantar om jag sa nej, vilket ju skulle vara som att trumma ut att man är tjock. (för inte har de väl sett mina fettvalkar som jag desperat försöker gömma)
SVAR: alla alternativ är korrekta.
LÖSNING: Kanske hypnos kan hjälpa? Delta i Robinsson eller liknande där maten är mkt begränsad? Alternativt "Du är vad du äter" så att käcka fröken Skipper kan duka upp ett berg av äckelmat och säga "Detta är vad du äter på en vecka. Känner du inte för att kräkas nu?" Tag fram alla fet-foton och sätt upp över hela huset? Rota fram Reply jeansen i stlk 29-34 (alltså där längd måttet är större än bredden) dra upp dem tills det tar stopp, dvs strax över knäna och ta en noggrann titt i helfigursspegeln?
Tips mottages tacksamt!!!
Back to work. Adios från pretto-fetto i notsoperfectoland.
måndag 25 juni 2007
Födelsedagskalas!
Idag fyller det förstfödda underverket 6 år! Vilken stor tjej som klarar så mycket olika saker själv! Ena sekunden alltså... för att i nästa sekund vara en liten plutt-snuttis som behöver massor av stöd och kärlek. Hon är väldigt känslig och kan bryta ihop och bli kränkt och förolämpad av vad man själv upplever som ingenting.
T.ex. sa grannens 3.5 åring att hon minsann inte fick komma på hennes kalas och just i den stunden blev det för mkt och tårarna trillade ner för hennes kinder och hon var uppriktigt ledsen ett bra tag. Först försökte jag hitta en annan anledning till gråtattacken för jag tänkte att inte kunde väl den lilla kommentaren betyda något för min "stora" flicka. Men jag insåg att just då gjorde det faktiskt det och att man helt enkelt måste respektera hennes känslor och ta dem på allvar. Annars kränker jag ju henne ytterligare om jag tankeslöst vräker ur mig något i stil med " Men lilla gumman, det är väl inget att lipa för. Du vet ju att det inte betyder något utan bara är något hon säger när hon blir tjurig". Det var bara till att sätta sig på golvet med älsklingen i knät och kramas en stund och bekräfta hennes känslor. Måste jobba på att vara lyhörd och låta hennes känslor ta plats och tid. Inte alltid lätt, men alltid viktigt.
Kalas rapport - närmsta familjen, moget prioriterande av socialt samkvän. Dvs. ingen överambitiös meny utan helt enkelt smörgåsar (med köpebröd, brie & salami) och tårta (köpetårtbotten) med choklad, banan & jordgubbar! Resultat: en stressfri tillställning med trevliga samtal och sällskapsspel för barn & vuxna. Supernöjd dotter som skämdes bort både materiellt och med massor av kärlek.
(hurra för rosa Playstation med 2 versioner av Singstar!!!!)
Godnattkram
T.ex. sa grannens 3.5 åring att hon minsann inte fick komma på hennes kalas och just i den stunden blev det för mkt och tårarna trillade ner för hennes kinder och hon var uppriktigt ledsen ett bra tag. Först försökte jag hitta en annan anledning till gråtattacken för jag tänkte att inte kunde väl den lilla kommentaren betyda något för min "stora" flicka. Men jag insåg att just då gjorde det faktiskt det och att man helt enkelt måste respektera hennes känslor och ta dem på allvar. Annars kränker jag ju henne ytterligare om jag tankeslöst vräker ur mig något i stil med " Men lilla gumman, det är väl inget att lipa för. Du vet ju att det inte betyder något utan bara är något hon säger när hon blir tjurig". Det var bara till att sätta sig på golvet med älsklingen i knät och kramas en stund och bekräfta hennes känslor. Måste jobba på att vara lyhörd och låta hennes känslor ta plats och tid. Inte alltid lätt, men alltid viktigt.
Kalas rapport - närmsta familjen, moget prioriterande av socialt samkvän. Dvs. ingen överambitiös meny utan helt enkelt smörgåsar (med köpebröd, brie & salami) och tårta (köpetårtbotten) med choklad, banan & jordgubbar! Resultat: en stressfri tillställning med trevliga samtal och sällskapsspel för barn & vuxna. Supernöjd dotter som skämdes bort både materiellt och med massor av kärlek.
(hurra för rosa Playstation med 2 versioner av Singstar!!!!)
Godnattkram
onsdag 20 juni 2007
Recept S.O.S.
Desperat behov av gott och inte allt för komplicerat jordgubbsrecept för Midsommar efterrätt... HJÄLP!!!
Det enkla i livet
Jag vill absolut inte säga att det var bättre förr men ibland kan jag sakna de enkla nöjen som jag tog för givet innan man, barn, hus, lån, kombi och allt det där. Visst suktar jag efter en spa weekend, romantiska getaways och tjusiga cocktail partys och andra Mama-glamorösa nutidsnöjen men... ibland när det är stressigt och jag skulle behöva en liten time out från den hektiska vardagen så tänker jag på underbara stunder från förr.
När jag bodde i Mangans halvsunkiga lägenhet på Masthugget och det var endast 200 meter till Slottskogen... när man med en av sina bästisar packade ihop ett par filtar, en kudde, lite mat, oftast ett par halvtorra mackor och en termos med kaffe. Vidare till den lilla service butiken på hörnet där en massa tidningar & godis inhandlades och sedan till en solig gräsplätt i Slottskogen där man helt bekymmersfritt tillbringade hela dagen. Sov en timme eller två, snackade en hel massa och analyserade diverse "problem", käkade massa godis, läste en hög med tidningar och spanade och kommenterade alla som gick förbi. Det var tider det.... (om man bortser från att man förmodligen var dödligt bakfull med tillhörande ångest, men såhär 12-14 år senare kan man ju förlita sig på selektivt minne och välja vilka delar av den tidens verklighet man vill minnas)
Rapport från dagens verklighet och vardag: Gick till vårdcentralen med yngsta dottern för att hon sedan sin halsfluss inte varit 100% och dessutom var på återkontroll för en tidigare öroninflammation igår och den visade potentiella problem med höger öra. Gick därifrån med penicillinkurer till båda barnen eftersom det framkom att äldsta dottern har streptokocker i halsen och yngsta har ytterligare en öroninflammation. Suck! Tur att yngsta dottern vägrade att låta doktorn titta i halsen så att äldsta dottern fick visa hur man gör och doktorn såg att henne hals var röd och irriterad och han beordrade tester på båda. Dessutom måste jag och min man ta samma test imorgon bitti eftersom någon av oss kan vara smittbärare utan symptom och vara anledningen till att våra barn har haft halsfluss respektive scharlakansfeber och nu streptokocker igen... Men vem av oss har tid att känna efter????
Nu måste jag sova eftersom jag har planerat ännu en joggingrunda kl. 06:00 imorgon. Lika bra att passa på innan man eventuellt får reda på att man har halsfluss och måste genomlida en Kåvepeninkur.
Hugs and kisses
När jag bodde i Mangans halvsunkiga lägenhet på Masthugget och det var endast 200 meter till Slottskogen... när man med en av sina bästisar packade ihop ett par filtar, en kudde, lite mat, oftast ett par halvtorra mackor och en termos med kaffe. Vidare till den lilla service butiken på hörnet där en massa tidningar & godis inhandlades och sedan till en solig gräsplätt i Slottskogen där man helt bekymmersfritt tillbringade hela dagen. Sov en timme eller två, snackade en hel massa och analyserade diverse "problem", käkade massa godis, läste en hög med tidningar och spanade och kommenterade alla som gick förbi. Det var tider det.... (om man bortser från att man förmodligen var dödligt bakfull med tillhörande ångest, men såhär 12-14 år senare kan man ju förlita sig på selektivt minne och välja vilka delar av den tidens verklighet man vill minnas)
Rapport från dagens verklighet och vardag: Gick till vårdcentralen med yngsta dottern för att hon sedan sin halsfluss inte varit 100% och dessutom var på återkontroll för en tidigare öroninflammation igår och den visade potentiella problem med höger öra. Gick därifrån med penicillinkurer till båda barnen eftersom det framkom att äldsta dottern har streptokocker i halsen och yngsta har ytterligare en öroninflammation. Suck! Tur att yngsta dottern vägrade att låta doktorn titta i halsen så att äldsta dottern fick visa hur man gör och doktorn såg att henne hals var röd och irriterad och han beordrade tester på båda. Dessutom måste jag och min man ta samma test imorgon bitti eftersom någon av oss kan vara smittbärare utan symptom och vara anledningen till att våra barn har haft halsfluss respektive scharlakansfeber och nu streptokocker igen... Men vem av oss har tid att känna efter????
Nu måste jag sova eftersom jag har planerat ännu en joggingrunda kl. 06:00 imorgon. Lika bra att passa på innan man eventuellt får reda på att man har halsfluss och måste genomlida en Kåvepeninkur.
Hugs and kisses
tisdag 19 juni 2007
Sångstjärna
Båda mina barn fyller år snart. "Vad önskar ni er i födelsedagspresent?" frågar jag helt oskyldigt. Eller nej kanske med en liten, liten baktanke... "Säg PLAYSTATION MED SING STAR" tänker jag desperat och försöker genom telepati överföra budskapet till ungarna. Det lyckas dock ej och den äldsta dottern säger ridgrejer för leksaker har hon ju redan så mycket. Den yngsta pratar om glasstårta och att storasyster skall få presenter. Eller så ställer man frågan "vad önskar du dig lilla gumman?" och får standardsvaret "bajs" följt av massor av fniss. Detta svar är flitigt användt just nu till det mesta. "Vad vill du ha att äta?" "bajs" hihihihi. "Vad har du gjort på dagis idag?" "bajs" hihihihi. "Vad fick ni till lunch?" "bajs" tihihihi. Det börjar bli aningen tröttsamt...
Men tillbaks till titeln - Jag vill också vara en Sing star!!! Jag får väl helt enkelt önska mig ett eget Playstation till min 35-års dag nästa månad!!
Skyhöga duktighetspoäng för joggingrunda klockan 06:00 imorse!! Ta det minus en himlans massa köttbullar till middag samt en skål med glass framför tv'n så blir det nog inte ens plus minus noll utan snarare minus på hälsokontot. Men nu vet jag ju att det faktiskt inte är omöjligt.
Sist men inte minst - JT är i Sverige! Suck att den där jobbiga bruden han hänger med har hakat på och hånglar med honom på Café Opera. Annars hade jag nog haft stora chanser. Jag är ju faktiskt född samma år som Cameron Diaz. Helt logiskt, n'est pas?
Men tillbaks till titeln - Jag vill också vara en Sing star!!! Jag får väl helt enkelt önska mig ett eget Playstation till min 35-års dag nästa månad!!
Skyhöga duktighetspoäng för joggingrunda klockan 06:00 imorse!! Ta det minus en himlans massa köttbullar till middag samt en skål med glass framför tv'n så blir det nog inte ens plus minus noll utan snarare minus på hälsokontot. Men nu vet jag ju att det faktiskt inte är omöjligt.
Sist men inte minst - JT är i Sverige! Suck att den där jobbiga bruden han hänger med har hakat på och hånglar med honom på Café Opera. Annars hade jag nog haft stora chanser. Jag är ju faktiskt född samma år som Cameron Diaz. Helt logiskt, n'est pas?
måndag 18 juni 2007
Dagen efter dagen efter
Äntligen måndag och en chans att gå till jobbet och vila upp sig med lite möten, några komplicerade Excel formler och lite rapport-design!
Snabbresumé av förra veckan:
Måndag: Samtal från blivande svägerskan med rop om akuthjälp - bröllopsprogrammen till lördagens bröllop med 80 gäster var inte gjorda och lillasystern med designansvar ville inte ha ansvar för innehållet vilket Toastmadamen inte riktigt hade haft tid med.
Tisdag: Spenderade eftermiddagen/kvällen/natten med att fixa program under tiden som en miljon frågor uppstod och ingen hade svar. Den s.k. bröllopskoordinatorn hade visst bara koll på maten... inte på festlokalen, dukning, bandet, pausmusik och annat. Tidsschemat för pre-bröllop tiden var inte fixat och ingen hade riktigt tänkt på hur alla skulle ta sig till kyrkan osv.
Onsdag-fredag: bröllopsbestyr, t.ex. sydde "påsar" till engångskamerorna, dekorerade kyrkan med blommor, piskade lillebror till att skaffa sig koll på en del viktiga saker, dessutom klippning av barn, inhandling av bröllopspresenter, nylonstrumpbyxor med 'control top' (tantvarning).
Ja, nu hör det ju till storyn att min bror och numera svägerska mycket väl hade fixat att ha ett fantastiskt bröllop utan min inblandning, men det var helt omöjligt för mig att inte lägga mig i och försöka styra upp i sista sekund eftersom jag är ett kontrollfreak och storasyster som inte förstår sig på människor som helt avspänt lutar sig tillbaks och tror att saker och ting ordnar sig. Fast vänta lite nu... Det gjorde det ju också denna gång. Brudens lillasyster gjorde en enorm insats och fick ordning på dukningen som blev fantastisk, vi fixade programmet, min man skapade ett par olika iPod playlists med cd skivor som back up för paus underhållning och eventuell musik efter att bandet slutat, brudens mamma städade hela deras hus, mina föräldrar fixade catering till dagen efters lunch med presentöppning, osv. osv. Deras laid back attityd fungerar i alla lägen och även om det fälldes ett par tårar och utbyttes ett par mindre vänliga ord så blev det verkligen ett underbart kul och lyckat bröllop. Brudparet klarade sig utan allvarliga stresssymptom och ingen av dem kommer någonsin att få magsår eller liknande pga stress. Man borde lära sig av dem, luta sig tillbaks och låta saker och ting ordna sig lite oftare. Leva lite mer mañana och inte flänga runt i livet som en galning. Men ve och fasa vem skulle då hålla ordning på allt som sker i familjen, på jobbet och runt omkring? Skulle inte jorden gå under då? Hmmmmm.... jag avvaktar lite och fortsätter försöka styra upp allt och alla.
Höjdpunkter från bröllopet - när de 3 ursöta små brudnäbbarna blygt men målmedvetet skred fram i kyrkgången tätt följda av den vackra bruden och den stilige brudgummen plus när min man "tvingade" min pappa att spontanöversätta sitt tal till engelska! Vilken lycka att ha en sådan familj!
Godnattkram
Snabbresumé av förra veckan:
Måndag: Samtal från blivande svägerskan med rop om akuthjälp - bröllopsprogrammen till lördagens bröllop med 80 gäster var inte gjorda och lillasystern med designansvar ville inte ha ansvar för innehållet vilket Toastmadamen inte riktigt hade haft tid med.
Tisdag: Spenderade eftermiddagen/kvällen/natten med att fixa program under tiden som en miljon frågor uppstod och ingen hade svar. Den s.k. bröllopskoordinatorn hade visst bara koll på maten... inte på festlokalen, dukning, bandet, pausmusik och annat. Tidsschemat för pre-bröllop tiden var inte fixat och ingen hade riktigt tänkt på hur alla skulle ta sig till kyrkan osv.
Onsdag-fredag: bröllopsbestyr, t.ex. sydde "påsar" till engångskamerorna, dekorerade kyrkan med blommor, piskade lillebror till att skaffa sig koll på en del viktiga saker, dessutom klippning av barn, inhandling av bröllopspresenter, nylonstrumpbyxor med 'control top' (tantvarning).
Ja, nu hör det ju till storyn att min bror och numera svägerska mycket väl hade fixat att ha ett fantastiskt bröllop utan min inblandning, men det var helt omöjligt för mig att inte lägga mig i och försöka styra upp i sista sekund eftersom jag är ett kontrollfreak och storasyster som inte förstår sig på människor som helt avspänt lutar sig tillbaks och tror att saker och ting ordnar sig. Fast vänta lite nu... Det gjorde det ju också denna gång. Brudens lillasyster gjorde en enorm insats och fick ordning på dukningen som blev fantastisk, vi fixade programmet, min man skapade ett par olika iPod playlists med cd skivor som back up för paus underhållning och eventuell musik efter att bandet slutat, brudens mamma städade hela deras hus, mina föräldrar fixade catering till dagen efters lunch med presentöppning, osv. osv. Deras laid back attityd fungerar i alla lägen och även om det fälldes ett par tårar och utbyttes ett par mindre vänliga ord så blev det verkligen ett underbart kul och lyckat bröllop. Brudparet klarade sig utan allvarliga stresssymptom och ingen av dem kommer någonsin att få magsår eller liknande pga stress. Man borde lära sig av dem, luta sig tillbaks och låta saker och ting ordna sig lite oftare. Leva lite mer mañana och inte flänga runt i livet som en galning. Men ve och fasa vem skulle då hålla ordning på allt som sker i familjen, på jobbet och runt omkring? Skulle inte jorden gå under då? Hmmmmm.... jag avvaktar lite och fortsätter försöka styra upp allt och alla.
Höjdpunkter från bröllopet - när de 3 ursöta små brudnäbbarna blygt men målmedvetet skred fram i kyrkgången tätt följda av den vackra bruden och den stilige brudgummen plus när min man "tvingade" min pappa att spontanöversätta sitt tal till engelska! Vilken lycka att ha en sådan familj!
Godnattkram
torsdag 14 juni 2007
Vilket påhopp!
Visserligen ett påhopp med lite kärlek i tonen, men dock ett påhopp fick jag idag via mail från en väninna. Hon kräktes galla över att jag har börjat blogga. Bla. tyckte hon att jag skulle spänna av lite och ta det lugnt och ge fasiken i att sukta efter att bli nästa Helen Fielding. Ja, ja men har man så många framgångsrika, ambitiösa och überpresterande vänner som jag har så inspirerar & motiverar det till stordåd. Dessutom är en blogg en perfekt ventil för tankar, aggressioner och annat. Då kanske jag också slutar med att slänga ur mig syrliga, sarkastiska kommentarer till mina fina väninnor och istället tar itu med mina personlighetsproblem på ett kreativt sätt. Dessutom kan ju alla lämna sina kommentarer skriftligt utan att behöva stå ut med mina mothugg, sura miner och annat.
Kanske skulle vissa andra också behöva en blogg för att kanalisera sina frustrationer i vardagen.... Hmmm eller vad tror Miss bullbakande, promenerande, Leila-inspirerade matlagningsfantast som ofta sitter vid symaskinen och enkelt slänger ihop fantastiska kreationer samtidigt som de två barnen lever loppan och kräver uppmärksamhet och den lille knodden i magen slår volter och mannen jobbar 24-timmars skift?
Ja, ja tur att inte alla är lika prestationsfixerade som jag, eller hur?
KRAM till alla fina gazellas!
Kanske skulle vissa andra också behöva en blogg för att kanalisera sina frustrationer i vardagen.... Hmmm eller vad tror Miss bullbakande, promenerande, Leila-inspirerade matlagningsfantast som ofta sitter vid symaskinen och enkelt slänger ihop fantastiska kreationer samtidigt som de två barnen lever loppan och kräver uppmärksamhet och den lille knodden i magen slår volter och mannen jobbar 24-timmars skift?
Ja, ja tur att inte alla är lika prestationsfixerade som jag, eller hur?
KRAM till alla fina gazellas!
måndag 11 juni 2007
Ballerina
Tänker tvinga mig själv att erkänna en sak. Jag öppnade det förrädiska Ballerinapaketet! Nedans förnedring alltså. Har hållit mig en massa dagar och nästan glömt det. Men efter dagens nyttolunch och middag gick det bara inte. Jag smög sakta ut i köket och öppnade skafferiet, tog ner paketet och pillade upp den lilla flerpen som snurrar sig runt toppen vid kex nr.3. Det innebär att man får kex 1 & 2 direkt i handen och kan trycka in dem i munnen innan något av barnen tar en på bar gärning, vilket i sin tur innebär att man måste dela med sig fastän man sagt att det är måndag idag och att det minsann inte blir efterrätt i någon annan form än frukt. Fy för den skammen som belägrar sinnet efter denna synd. Kex 3, 4 & 5 var nästan direkt äckliga pga samma skam. Nu skall jag göra 20 sit ups och rannsaka mig själv och för 83:e gången denna månaden tänka djupa tankar om min odiagnostiserade ätstörning... Why, oh why kan inte jag en gång för alla skaffa mig sunda vanor utan Ballerina kex?
God natt från en lönnfetis i not-so-perfectoland.
God natt från en lönnfetis i not-so-perfectoland.
Grönt är skönt.....eller???
Min lillebror skall gifta sig på lördag. Underbart, ljuvligt & kul! Våra flickor och deras lille son skall vara näbbar och har supergulliga klänningar respektive kavaj med shorts. Det kommer förhoppningsvis att vara soligt och vackert och alla kommer att vara glada och trevliga! Yes, so far so good. Jag har en superfin klänning som min man överraskade mig med när han var på bröllop i Texas. Den är verkligen ljuvligt vacker i blekgrönt sidentyg och man kan knyta den på många olika sätt. www.calypso-celle.com (dessutom omnämnd i O magazine av självaste Oprah. Viss tantvarning kanske men okej det får gå.) I lördags hittade jag ett urläckert halsband att ha till. Det har massor av olika gröna stenar i sig och ett antal smala siden och sametsband som man knyter det med. Yes tänkte jag. Nu behövs bara ett enkelt grönt linne av någt slag och ett par schyssta gröna pjux. Enkel match! Not! Gick i Gbg hela dagen i varenda skoaffär och letade i alla prisklasser men icke då. Att det är så jobbigt att hitta ngt när man vet exakt vad man vill ha. Va?? Varför har ingen ett par coola partyskor med liten klack?? (min man är ju endast 1.5 cm längre än jag så det funkar inte med för höga klackar och helt platt gör ju inte mina ben så snygga) SUCK! Ja, ja det blev läcker grön ögonskugga från Make up store istället och jag får väl ta mina slimegröna sandaletter.
Galmour i förorten är inte att förakta = ) Dags för bad av genomsmutsiga, urtrötta ungar innan Jack Bauer och jag skall tillbringa kvällen tillsammans.
onsdag 30 maj 2007
Träningsvärken som vägrar försvinna
Men allvarligt talat, är det möjligt att träningsvärk från en ridlektion i lördags kan sitta i och plåga denna stackars kropp ända till onsdag? Herregud hur otränad är man inte då? Insidan låren fick sig en välförtjänt omgång pga av slö, tung ridskolehäst... Men om någonstans på kroppen skall tränas så är det ju där.
Dags för middag med fisksoppa och sallad. Mums! Ikväll är det Grey's Anatomy också. Mums!
Måste nog jogga bort träningsvärken. Suck & stön
Till köket...
Dags för middag med fisksoppa och sallad. Mums! Ikväll är det Grey's Anatomy också. Mums!
Måste nog jogga bort träningsvärken. Suck & stön
Till köket...
lördag 26 maj 2007
En morgon i stallet
Lördag morgon och klockan ringer 06:20. En dag till innan helgen?? Nej då det är jour på ridskolan. Ge hästarna mat, mocka kopiösa mängder hästskit och sopa golv. Det är hårt arbete men åh vad mysigt! Sedan hinner vi med lite kaffe och frukost i solen innan vår ridlektion börjar. Vår nybörjargrupp för vuxna. Min ridkarriär tog ganska drastiskt slut i övre tonåren efter en ofrivillig avsittning mitt ute i skogen med allvarlig hjärnskakning som följd. Jag red några gånger efter det men var livrädd och slutade. Efter ett barnkalas där vi pratade om att barnen skulle kanske vilja börja rida bestämde jag och en annan mamma oss för att vi själva skulle börja också. Det är en fantastisk grupp vi har med mammor och pappor till ridtjejer mestadels. Vansinnigt kul och vilken härlig träningsvärk det ger. Rädslan kämpar jag med fortfarande men självförtroendet byggs upp sakta och säkert tack vare ursnälla hästar och en mkt pedagogisk ridlärare. Hur snygg är man i ridbyxor och hjälm? Hmmm, det finns lite utrymme för förbättring kan man lugnt säga... men de underbara hästarna bryr sig mer om huruvida man sliter dem i munnen och vem har tid att tänka på snygghet när man kämpar med att hålla balansen.
Idag är det vårmarknad på torget i detta lilla fina samhälle och 6-åringen har sett fram emot det hela veckan. Varför vet jag faktiskt inte, men chansen är att det har med lördagsgodis och att få cykla dit att göra. I övrigt har veckan varit fantastisk! JAG HAR TAGIT EXAMEN!! Har ett tjusigt diplom som intyg och fick dessutom ett stipendium på några tusenlappar för mitt ex-arbete! Festen med middag och tal var kanonkul och det var härligt att träffa alla lärare och klasskompisar nu när stressen är över. Att vissa lyckades ta examen är ju helt obegripligt men så är det väl. Att jag var bakis på jobbet i fredags var mindre kul men jag överlevde. Somnade snabbt igår och sov stenhårt hela natten. Förmodligen snarkade jag eftersom min man hade flyttat in till ena dotterns rum. Ingen risk för romantik där inte... ja, ja det är ju lördag idag så chansen finns ju.
Duktighetspoäng för väldigt lite obefogat skäll & gap på barnen. Den minskade stressnivån gör gott. Avdrag dock för brist på städning och tvätt denna veckan, skärpning krävs! Oj, häll på att glömma de skyhöga duktighetspoängen för veckomenyn som faktiskt genomfördes varje dag utom en. WOW!!! Guldstjärna till mig!
Idag är det vårmarknad på torget i detta lilla fina samhälle och 6-åringen har sett fram emot det hela veckan. Varför vet jag faktiskt inte, men chansen är att det har med lördagsgodis och att få cykla dit att göra. I övrigt har veckan varit fantastisk! JAG HAR TAGIT EXAMEN!! Har ett tjusigt diplom som intyg och fick dessutom ett stipendium på några tusenlappar för mitt ex-arbete! Festen med middag och tal var kanonkul och det var härligt att träffa alla lärare och klasskompisar nu när stressen är över. Att vissa lyckades ta examen är ju helt obegripligt men så är det väl. Att jag var bakis på jobbet i fredags var mindre kul men jag överlevde. Somnade snabbt igår och sov stenhårt hela natten. Förmodligen snarkade jag eftersom min man hade flyttat in till ena dotterns rum. Ingen risk för romantik där inte... ja, ja det är ju lördag idag så chansen finns ju.
Duktighetspoäng för väldigt lite obefogat skäll & gap på barnen. Den minskade stressnivån gör gott. Avdrag dock för brist på städning och tvätt denna veckan, skärpning krävs! Oj, häll på att glömma de skyhöga duktighetspoängen för veckomenyn som faktiskt genomfördes varje dag utom en. WOW!!! Guldstjärna till mig!
lördag 19 maj 2007
Äntligen fri!
Tänk att det är första gången på nästan 2 år som jag är fri! Fri från skolarbete. Jag är färdigutbildad för denna gång och behöver inte stressa över nästa tenta eller projektarbete! Betydligt mindre prestationsångest och bort med all irritation över folk som bara glider med och förlitar sig på att andra gör vad de skall och lite till. Halleluja vad skönt!
Hmmm, ja samma typer skall ju också ut i arbetslivet och visst stöter man på dem även om man jobbar för ett av Sveriges största och mest framgångsrika företag. Skillnaden är att det lyser igenom snabbt, man kan inte mygla sig fram lika lätt och man har stora möjligheter att styra undan när man råkar ut för en kollega som bara snackar och inte kan backa upp snacket med handling.
Nu skall det bli vansinnigt härligt att fokusera på jobb & karriär och dessutom få mer tid till familjen. Stor omställning för oss alla, då min man har slutat resa varje vecka och numer jobbar lokalt. Vi har ju faktiskt aldrig haft det såhär så det tar lite tid att få rutiner på plats. Denna vecka har vi t.ex. dubbelhandlat flertalet gånger och i kylen står 3 oöppnade ketchupflaskor, 3 kesoburkar och yoghurt för 10 personer i en vecka. Å andra sidan går det åt mer än dubbelt så mkt mat nu när han är hemma varje dag. Det blir veckomenysplanering och lista över vem som skall göra vad, t.ex hämta på dagis osv.
Vad skall jag göra med all min fritid nu då? Motionera regelbundet såklart. Att mannen har rest har ju varit min standardursäkt för varför jag inte rör på mig regelbundet. Jaha, nu är det upp till bevis. Äntligen skall de där 5-6 kilona joggas bort. Ja vet, nu kan jag ju gå upp kl. 06.00, dra på mina snygga träningskläder och möta morgonen joggandes i naturen. Sedan kommer jag hem, tar en dusch, på med välpressade kläder som lagts fram kvällen innan... sedan hinner jag med en kopp kaffe och nyttig frukost med fil och frukt samt läsa tidningen innan barnen vaknar på strålande humör och leende klär på sig de kläderna vi också la fram kvällen innan. Mannen och jag ler ömt mot varandra och njuter av att alla vara tillsammans. Eller hur? För inte blir det några mer bråk med 4-åringen om vilka kläder hon skall ha. Inget tjat på 6-åringen om att hon faktiskt måste kliva upp nu annars får hon inte leka med sin kompis efter skolan (tomma, icke-relevanta hot på morgonen är ju såååå himla effektiva och pedagogiska). Aldrig mer kommer jag att ligga kvar i sängen och snooza tills jag vet att jag kommer att bli sen till dagis och jobbet. Inte kommer min man att bli sur när barnen skriker bara mamma får kamma mitt hår, bara mamma skall hjälpa mig, mamma skall köra mig"
Äntligen skall allt kaos försvinna och idyllen skall omsluta oss som en varm, kärleksfull famn!! Som sagt, om man fejkar något tillräckligt länge så blir det så småningom sanning... eller?? kanke i alla fall?? Man kan ju alltid hoppas.
Hmmm, ja samma typer skall ju också ut i arbetslivet och visst stöter man på dem även om man jobbar för ett av Sveriges största och mest framgångsrika företag. Skillnaden är att det lyser igenom snabbt, man kan inte mygla sig fram lika lätt och man har stora möjligheter att styra undan när man råkar ut för en kollega som bara snackar och inte kan backa upp snacket med handling.
Nu skall det bli vansinnigt härligt att fokusera på jobb & karriär och dessutom få mer tid till familjen. Stor omställning för oss alla, då min man har slutat resa varje vecka och numer jobbar lokalt. Vi har ju faktiskt aldrig haft det såhär så det tar lite tid att få rutiner på plats. Denna vecka har vi t.ex. dubbelhandlat flertalet gånger och i kylen står 3 oöppnade ketchupflaskor, 3 kesoburkar och yoghurt för 10 personer i en vecka. Å andra sidan går det åt mer än dubbelt så mkt mat nu när han är hemma varje dag. Det blir veckomenysplanering och lista över vem som skall göra vad, t.ex hämta på dagis osv.
Vad skall jag göra med all min fritid nu då? Motionera regelbundet såklart. Att mannen har rest har ju varit min standardursäkt för varför jag inte rör på mig regelbundet. Jaha, nu är det upp till bevis. Äntligen skall de där 5-6 kilona joggas bort. Ja vet, nu kan jag ju gå upp kl. 06.00, dra på mina snygga träningskläder och möta morgonen joggandes i naturen. Sedan kommer jag hem, tar en dusch, på med välpressade kläder som lagts fram kvällen innan... sedan hinner jag med en kopp kaffe och nyttig frukost med fil och frukt samt läsa tidningen innan barnen vaknar på strålande humör och leende klär på sig de kläderna vi också la fram kvällen innan. Mannen och jag ler ömt mot varandra och njuter av att alla vara tillsammans. Eller hur? För inte blir det några mer bråk med 4-åringen om vilka kläder hon skall ha. Inget tjat på 6-åringen om att hon faktiskt måste kliva upp nu annars får hon inte leka med sin kompis efter skolan (tomma, icke-relevanta hot på morgonen är ju såååå himla effektiva och pedagogiska). Aldrig mer kommer jag att ligga kvar i sängen och snooza tills jag vet att jag kommer att bli sen till dagis och jobbet. Inte kommer min man att bli sur när barnen skriker bara mamma får kamma mitt hår, bara mamma skall hjälpa mig, mamma skall köra mig"
Äntligen skall allt kaos försvinna och idyllen skall omsluta oss som en varm, kärleksfull famn!! Som sagt, om man fejkar något tillräckligt länge så blir det så småningom sanning... eller?? kanke i alla fall?? Man kan ju alltid hoppas.
måndag 14 maj 2007
24
Ååååhhhhh vad Jack Bauer är bra! Vilken himla tur det är att de visar 24 klockan 21 nu. Man hinner röja lite innan och somnar inte på soffan innan det är slut! Ser fram emot morgondagens sammankomst med mina 24 vänner för en djup analys av dagens episod. Små nöje är inte att förakta.
Måtte de ljuvliga små barnen sova hela natten i sina egna sängar. Stor dag imorgon med avslut på utbildningstidens alla våndor i ett maxat antiklimax! Planerar att fira med joggingrunda på 5 km. Inte längre för att "vinna" Vårruset utan för att jag vill och tycker att det är roligt. (enligt kloka råd kan man fejka något tills det blir sant. Hmmm undrar hur lång tid det kommer att ta? Tills Jack Bauer pensioneras kanske?)
Godnattkram
Måtte de ljuvliga små barnen sova hela natten i sina egna sängar. Stor dag imorgon med avslut på utbildningstidens alla våndor i ett maxat antiklimax! Planerar att fira med joggingrunda på 5 km. Inte längre för att "vinna" Vårruset utan för att jag vill och tycker att det är roligt. (enligt kloka råd kan man fejka något tills det blir sant. Hmmm undrar hur lång tid det kommer att ta? Tills Jack Bauer pensioneras kanske?)
Godnattkram
Testing testing
Japp då har det hänt. Jag har äntligen vågat mig på blogging. Har inte riktigt tänkt igenom vem som skulle kunna hitta hit, men jag börjar med att blogga av egositiska skäl och ren nyfikenhet. Vart skulle detta kunna leda?
Jag funderar på orsaker till att blogga och återkommer.
Duktighetspoäng för dagen: Har genomfört presentation & opposition av ex-arbete! Mycket stolt och lättad. (min man är nog ännu mer lättad över att det äntligen är gjort...)
Minuspoäng för missad tandläkartid till båda barnen. Fick ny tid senare på eftermiddagen, mutade med stor fin blombukett som tecken på uppskattning.
Jag funderar på orsaker till att blogga och återkommer.
Duktighetspoäng för dagen: Har genomfört presentation & opposition av ex-arbete! Mycket stolt och lättad. (min man är nog ännu mer lättad över att det äntligen är gjort...)
Minuspoäng för missad tandläkartid till båda barnen. Fick ny tid senare på eftermiddagen, mutade med stor fin blombukett som tecken på uppskattning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)