Födelsedagskalas!

Idag fyller det förstfödda underverket 6 år! Vilken stor tjej som klarar så mycket olika saker själv! Ena sekunden alltså... för att i nästa sekund vara en liten plutt-snuttis som behöver massor av stöd och kärlek. Hon är väldigt känslig och kan bryta ihop och bli kränkt och förolämpad av vad man själv upplever som ingenting.
T.ex. sa grannens 3.5 åring att hon minsann inte fick komma på hennes kalas och just i den stunden blev det för mkt och tårarna trillade ner för hennes kinder och hon var uppriktigt ledsen ett bra tag. Först försökte jag hitta en annan anledning till gråtattacken för jag tänkte att inte kunde väl den lilla kommentaren betyda något för min "stora" flicka. Men jag insåg att just då gjorde det faktiskt det och att man helt enkelt måste respektera hennes känslor och ta dem på allvar. Annars kränker jag ju henne ytterligare om jag tankeslöst vräker ur mig något i stil med " Men lilla gumman, det är väl inget att lipa för. Du vet ju att det inte betyder något utan bara är något hon säger när hon blir tjurig". Det var bara till att sätta sig på golvet med älsklingen i knät och kramas en stund och bekräfta hennes känslor. Måste jobba på att vara lyhörd och låta hennes känslor ta plats och tid. Inte alltid lätt, men alltid viktigt.

Kalas rapport - närmsta familjen, moget prioriterande av socialt samkvän. Dvs. ingen överambitiös meny utan helt enkelt smörgåsar (med köpebröd, brie & salami) och tårta (köpetårtbotten) med choklad, banan & jordgubbar! Resultat: en stressfri tillställning med trevliga samtal och sällskapsspel för barn & vuxna. Supernöjd dotter som skämdes bort både materiellt och med massor av kärlek.

(hurra för rosa Playstation med 2 versioner av Singstar!!!!)

Godnattkram