Sommar, sol, semester och sparris

Hmm, sommar är det ju så till vida att det är sista juni. Solen har vi sett vid ett fåtal tillfällen idag mellan de grå regnfyllda molnen. Semester har min man men inte jag än på två veckor. Sparris å andra sidan har jag ätit i massor idag! Inbakade i en paj med parmesanost jag fick i gåva direkt importerad från Genoa!

I helgen var det ponnymorserollen till stor del som gällde med tävling och massor av stalltid. Har inte riktigt landat att vi nu har tre ponnysar varav två är nya. Lite nervöst men mest roligt och spännande! Vilka fina härliga djur de är och vilken lycka det är att vara med dem tillsammans med barnen. Överväldigande!

Tävlingen var regnfylld med avbrott mitt i framhoppningen till första klassen. Underlaget var inte Lillens favorit och avbrottet ställde till det i huvudet på dottern, men efter support från tävlingsledaren gick de in på banan och presterade! Ett stopp på första hindret efter tvekan från båda så satte de resten och återfick självförtroendet. Tänk vad snabbt det vacklar och hur mycket vilja, support och mod det krävs från båda. En teamsport där samarbete och förtroende är kritiskt.

(gammal bild från en av de första tävlingarna tillsammans...)

Killförkylning

Familjen lider... En efter en drabbas av denna hemska sjukdom. Olika grader av allvar dock och olika nivåer av dramatik. Först ut var min man och ojojoj vad det var illa. Nu Hugo och jag själv som känner av lite irritation i halsen, snuva och en och annan hostning, ajajaj vad det är synd om mig. Äldsta dottern har beslutat att de symptom hon känner får vänta tills på tisdag. Imorgon och söndag är det ju tävling och på måndag kommer hennes kompis hem från semester så då mååååååste de träffas. Sedan kan hon bli sjuk. Förmodligen blir det just så eftersom hennes viljestyrka är starkare än de flesta virus. Mellanbarnet känner nog också lite lätta symptom, men henne brukar det ta ett par dagar innan hon kommer på att allt inte står rätt till i kroppen. Innan dess så brukar hon bli lite extra retlig med obefintlig stubin och en förmåga att lyckas skapa diskussion/ argumentation om något så enkelt och välmenat som 'Godmorgon älskling!'

Med tanke på morgondagens tävling borde man kanske bädda ner sig och ta en förebyggande Nyquil så man kan sova gott. Kudden och Candy crush here I come!

xoxo

Återupplivande

En död blogg återuppstår. Idag i alla fall... man kan inte vara säker med tanke på alla tidigare inägg om hur död bloggen är och om flertalet önskningar om att motivation, lust och tid skall trilla ner från himmelen.

VAB dag med sonen som har halsont, lite känningar i ena örat och allmänt hängig. Endast två inbokade möten på jobbet så ingen större katastrof där. Ett gick dessutom att ringa in på. Maken är i Sthlm på jobbevent, tjejerna har precis fått skjuts till stallet. Lite lugnt och ganska så mysigt... Brio tågbanan framplockad och banankaka i ugnen. Till min stora belåtenhet fanns tålamodet på plats för att låta sonen vara med och baka. Varken en klick mosad banan på golvet eller en dl socker spill fick mig ur balans. Kanske ett tecken på att jag faktiskt har påbörjat nedvarvning inför semestern? Eller bara helt enkelt tillräckligt med sömn och rätt mängd kaffe på morgonen?

Igår fyllde äldsta dottern år. Tonåring! Smart, stark och vacker. Hormonstinn, kaxig och envis. Allt på en gång. Härligt, utmanande och roligt. Nästa vecka är det dags för andra dottern. Mellanbarnet. Det har varit så mycket enklare om hennes födelsedag hade inträffat först...

Ikväll ska vi, om allt går vägen, välkomna en ny ponny. Å ena sidan en utmaning av ekonomin och vardagstiden, å andra sidan ytterligare lycka, utvecklingsmöjligheter och tid tillsammans.

Sammanfattningsvis - vab, tårta, tålamod och ponnylycka

xoxo