Ett kärt återseende

Hmm... jag tänker att det är dags att ta denna bloggen i bruk igen efter ett drygt år i träda. För att inte den blogg jag delar med mina väninnor skall bli min personliga dagbok så får denna hjälpa till.

27: nov 2007 skrev jag senast här... Då handlade det om ögoninfektion och magsjuka samt en stark längtan att samla ihop vännerna med kids för julbak galore. Inte så himla annorlunda nu, fast det har varit RS virus och lunginflammation... Ja, lite skillnad är det förstås eftersom det är vårt senaste tillskott i familjen som drabbades... och skillnad är det förstås för att han endast är en månad gammal och har spenderat mer än halva den tiden på sjukhus... Men nu är det nästan helt bra och det är underbart att vara hemma igen.

Samma längtan efter julbak och pyssel finns, men blir ju inte av i år heller. Det får nu vänta till våren när förkylningssäsongen är över och Lille H har blivit större.

Jag kämpar med att inte bli en total hönsmamma men det är svårt. Dagens promenad innebar nog en stor risk för sonen att svimma av värmeslag snarare än att bli förkyld av ett par minusgrader... (för det är ju så man blir sjuk, eller hur? NOT!)

Hysteriskt sprang jag in på ICA, spanade vilt efter snoriga ungar och hostande tanter som kunde uppfattas som allvarliga hot mot Lille H. Jag jagade runt i gångarna som en galning, ett snabbt "hej" till Snygg-L och snabbt ut igen.

Tillbaks hemma fick Lille H sova vidare i vagnen ute på trappan, ständigt övervakad av sin hysteriska mamma som numer ser katten som ett av de större hoten mot Lille H's hälsa och välbefinnade. Den arma kattstackarn hoppade upp på vagnen för att försöka hitta en skön sovplats, men ack så oskönt det blev för henne eftersom jag precis då tittade ut genom dörren. Ehhh, var går gränsen för djurplågeri? Är det endast fysiska handlingar som klassas som olagligt? Eller gäller det även psykiska elakheter såsom seriöst svärande och hot om förflyttning till annat universum i kombination med icke kärleksfulla blickar??? Några minuter senare trodde hon dessutom att hon skulle få en kalkonskiva när jag gjorde lunch till mig... "Va? Din korkade katt, du fattar väl att att du inte får kalkon efter att du mer eller mindre hotat min bäbis till livet genom att hoppa upp på vagnen i 2 sekunder. Tänk om han utvecklar allvarlig allergi pga av dig, din pälsiga lilla marodör. Ut ur mitt kök!!!"

Ja, ja vi skall nog komma till rätta med vårt skadade förhållande. Mjau, mjau lilla katten och förlåt för de hårda orden. Håll dig borta bara så får du bo kvar.

Dags för amning, blöjbyte och en kopp te i vacker mugg.

xoxo