ZZZzzzz.... jag försöker väcka mig själv... Är så trött trött trött, grus i ögonen trött. Idag skall jag banne mig tillbringa halva dagen i sängen. Med tidningar, bäbis och ett par goa raggsockar!
Två koppar kaffe gör ingen skillnad. Lika bra att ge vika för tröttheten. Vore skönt om man kunde det utan att känna ett stygn av dåligt samvete för att det itne finns energi för långpromenad och städning osv. Men nej! NEJ! FETNEJ!
Ett, två tre på det fjärde skall det ske! Nu går jag tillbaks till sängen. Så det så!
Tjingeling!
onsdag 28 januari 2009
tisdag 20 januari 2009
Kaotisk morgon
Denna morgon blev inte riktigt som jag tänkt. Gick upp tidigt för att hinna gå på Mamma-baby gympa... Sonen var troligen inte riktigt lika motiverad som jag eftersom han vägrade äta!!??? Han blev helt vansinnig när jag försökte amma. Skrek upp sig rejält och jag kände förstås paniken komma. Igår fick han tillägg på terapak eftersom pulvervarianten tog slut. Men efter mkt lirkande med både flaska och bröst så åt han någorlunda från båda. Sedan däckade han totalt och har nu sovit i en timma. Missad gympa. Hade dessutom dubbelbokat med BVC tid. Lämnade meddelande hos BVC sköterskan igår och hoppades på ny tid imorgon men det visar sig att hon skall vara ledig i en vecka. Så misslyckades med både gympa och BVC besök.
Hur kan jag vara så oorganiserad? Jag är ju normalt ganska strukturerad och organiserad. Eeehh, fast ja just det... det är ju på jobbet jag är det. Hemma funkar det uppenbarligen inte riktigt lika bra. Vad göra?? På jobbet sitter jag ju framför datorn med Outlook öppet konstant. Älskade Outlook som talar om för mig när jag skall ha möte, vad jag skall göra och vem som behöver kontaktas... Min gamla hederliga Filofax är också frånkopplad eftersom jag har glömt att köpa veckokalender för 2009.
På den positiva sidan kom vi (läs jag) ihåg att skicka med gummmistövlar till dagis och gympapåse till skolan. Klar förbättring från förra veckan! Kommer definitivt att få höra att det har slarvats med gympakläder till E ikväll på utvecklingssamtalet. Nåväl, det kompenseras säkerligen med beröm över läskunskapsutvecklingen och matteintresset.
Dags att duscha och fräscha till sig lite.
xoxo
Hur kan jag vara så oorganiserad? Jag är ju normalt ganska strukturerad och organiserad. Eeehh, fast ja just det... det är ju på jobbet jag är det. Hemma funkar det uppenbarligen inte riktigt lika bra. Vad göra?? På jobbet sitter jag ju framför datorn med Outlook öppet konstant. Älskade Outlook som talar om för mig när jag skall ha möte, vad jag skall göra och vem som behöver kontaktas... Min gamla hederliga Filofax är också frånkopplad eftersom jag har glömt att köpa veckokalender för 2009.
På den positiva sidan kom vi (läs jag) ihåg att skicka med gummmistövlar till dagis och gympapåse till skolan. Klar förbättring från förra veckan! Kommer definitivt att få höra att det har slarvats med gympakläder till E ikväll på utvecklingssamtalet. Nåväl, det kompenseras säkerligen med beröm över läskunskapsutvecklingen och matteintresset.
Dags att duscha och fräscha till sig lite.
xoxo
lördag 17 januari 2009
Cupcakes
Om man inte får vara på jobbet och prestera som man brukar...så kan man ju alltid baka Leila's cup cakes till kidsen och deras vänner. Hälften med rosa frosting och silverkulor och resten med chokladfrosting och lila hjärtan strössel.
"Va?? Är det kalas eller?"
"Nej då, det är bara mamma som är totalt svältfödd på bekräftelse och behöver prestera lite och få direkt feedback."
Snabb och direkt bekräftelse skall det vara till skillnad från det mer långsiktiga arbetet med att ta hand om ett spädbarn som så småningom växer upp till en härlig kille och senare man... om man har tur förstås... för det finns ju inga garantier på att den investeringen leder till positiv feedback och bekräftelse.
Så dukning med servetter och tända ljus, 2 cupcakes var... De fick t.o.m. vräka på strössel själva på en av dem, för extra poäng till den desperata mamman.
Visst funkade det! Alla var glada och nöjda och talade om hur gott det var. Dessutom blev det extra lyckat för mig eftersom jag fick en chans att tillrättavisa en av vännerna. Det var nästan precis som ett möte på jobbet!!! Fast med tråkig disk och städning efteråt.
xoxo från Desperadoland
torsdag 15 januari 2009
Modell för en dag...
...eller snarare en kväll. Verkligen kul idé och väldigt lyckat för de flesta... men fy vilken flopp det var för mig. Med 10 extra kilo efter graviditeten i kombination med att vara totalt obekväm framför en kamera med instruktioner om att posera var det total katastrof.
Underliggande dåligt samvete för att lämna sonen hemma och sorg över att amningen inte fungerar bidrog forstås också till att det var omöjligt att slappna av och ha riktigt roligt. Roligt att träffa vännerna var det förstås som alltid, men helt klart känner jag mig lite 'off'. Så inte bara är jag ful och fet utan definitivt tråkig också.
Så vilken härlig möjlighet jag har nu. En valmöjlighet... jag kan välja att deppa ihop ännu mer och dega ihop totalt. Sitta hemma och tycka synd om mig själv för att jag inte får gå till jobbet och prestera, att jag inte har en kropp som jag vill ha, att amningen inte funkar, att det är aptråkigt att plocka ur och i diskmaskinen varje dag osv osv osv. Eller så kan jag välja att bli peppad och motiverad av fetkorten och uppskatta möjligheten att promenera bort kilona, ha tid att laga bra mat, umgås med familjen, njuta av att ha en frisk bäbis som äter sig mätt och växer som han skall osv osv osv.
Ja men hur svårt kan det vara att välja? Vem skulle välja alternativ 1? Inte någon väl? Men varför känns det så som att alternativ 2 är så fruktansvärt svårt och jobbigt? Nåväl, sluta lipa och gå ut i solen... Sluta med självömkan och släpp prestationsångesten... i alla fall för en dag...en vecka... Lite i taget.
xoxo
Underliggande dåligt samvete för att lämna sonen hemma och sorg över att amningen inte fungerar bidrog forstås också till att det var omöjligt att slappna av och ha riktigt roligt. Roligt att träffa vännerna var det förstås som alltid, men helt klart känner jag mig lite 'off'. Så inte bara är jag ful och fet utan definitivt tråkig också.
Så vilken härlig möjlighet jag har nu. En valmöjlighet... jag kan välja att deppa ihop ännu mer och dega ihop totalt. Sitta hemma och tycka synd om mig själv för att jag inte får gå till jobbet och prestera, att jag inte har en kropp som jag vill ha, att amningen inte funkar, att det är aptråkigt att plocka ur och i diskmaskinen varje dag osv osv osv. Eller så kan jag välja att bli peppad och motiverad av fetkorten och uppskatta möjligheten att promenera bort kilona, ha tid att laga bra mat, umgås med familjen, njuta av att ha en frisk bäbis som äter sig mätt och växer som han skall osv osv osv.
Ja men hur svårt kan det vara att välja? Vem skulle välja alternativ 1? Inte någon väl? Men varför känns det så som att alternativ 2 är så fruktansvärt svårt och jobbigt? Nåväl, sluta lipa och gå ut i solen... Sluta med självömkan och släpp prestationsångesten... i alla fall för en dag...en vecka... Lite i taget.
xoxo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)