Småaktig och tjurskallig

Hemma igen. Hemma i huset som luktar unket om ingen bor i det under ett par veckor. Hemma där tvättstugan ligger i en kall källare och där man inte har möjlighet att sitta i en solstol vid poolen medans tvättmaskinen är igång. Hemma där det inte finns 'maid service' varje dag som bäddar sängar, byter ut handdukarna, skurar badrum och kök. Hemma där barnen har som uppgift att plocka i och ur diskmaskinen. Detta har dock barnen helt glömt av. Ett antal vänliga påminnelser och en middagskonversation som av föredragande förälder upplevdes som positiv och meningsfull har inte bidragit till att få igång minnet och hitta tillbaks till ansvarskänslan. Suck!

Visst förstår jag att tjejerna vill spendera tiden i stallet och med kompisar efter nästan tre veckors semester. Visst skulle man kunna säga att eftersom de mer eller mindre har varit helt befriade från hushållsansvar under dessa veckor så har jag själv visst ansvar i att de fortsätter i samma anda. MEN ALLVARLIGT TALAT... är de inte gamla nog, (11 och 13), att förstå skillnaden???

Nu kan det vara så att jag är lite lätt trött och extra grinig på grund av jetlag och att vi alla vaknade och klev upp kl 04... Men om jag ber vänligt ett par gånger att de ska ställa ner sina tallrikar med tillbehör i diskmaskinen och sedan även frågar om det är gjort och får ett glatt 'jajjamen mamma, tagga ner' som svar, så är det väl ok att jag får ett psykbryt när jag sedan upptäcker tallrikar med matrester i diskhon? Att vidare låta det stå kvar och gotta till sig tills de kommer hem från sina respektive kompisar om ett par timmar är väl också ok? Jag har ägnat ett par minuter åt att försöka minnas om jag var otydlig och lämnade något som helst utrymme för tolkning. Inte omöjligt, men heller inte sannolikt. Vid djupare analys kanske man skulle kunna komma fram till ett par möjliga slutsatser.

1. De lyssnar inte utan endast nickar instämmande med jämna mellanrum och petar in ett par 'ja, javisst, ok, precis och mm', när jag tar ett andetag under min predikan om ansvar, samarbete och respekt osv osv.

2. De hör vad jag säger, tycker att det är ganska rimligt och förstår vad jag vill förmedla, men de är totalt ointresserade av att bidra till en harmonisk, välartad familj utan kaos och friktion. De väljer att visa detta genom att skita i disken och rusa iväg till sina vänner.

3. De är helt normala kids i tonårsåldern eller nära som prioriterar sin egna tid och nöjen. De tar en medveten risk/chans och tänker att jag kanske plockar undan och glömmer att nämna det senare. a
Alternativt så får de väl ta lite tjat och sura miner när de kommer hem och i värsta fall så får de även plocka undan middagsdisken ikväll.

Egoister! Det är vad jag tänker och låter disken stå kvar medans jag tar en kopp kaffe, sätter mig i soffan, bloggar och tittar på Ernst på tv.

xoxo från häxan surmorsa