Semester i egoland

Efter ett par veckor med varierande grad av sjukdom är det underbart att vara frisk. När man är sjuk, så sjuk att man verkligen inte orkar göra något annat än att ligga i sängen eller soffan, är det lätt att lova sig själv en massa saker. Att ta bättre hand om sig själv t.ex. Hur kommer det sig att man inte gör mer för att ge sin kropp bästa möjliga förutsättning för att vara frisk och må bra?
För att bara fokusera på den fysiska hälsan ett tag... Hur kommer det sig att man (eller rättare sagt jag), har sådana problem med att hitta ett sätt att inkludera regelbunden motion i mitt liv. Jag vet ju såväl att jag mår mkt bättre om jag rör på mig. Mentalt såväl som fysiskt. Varför klarar jag bara att motionera regelbundet under några veckor och sedan när jag tycker att jag är duktig och det börjar ge resultat så lägger jag av??? Men hallå!!! Vad är det som inte klickar i min lilla hjärna? Måste det gå till ryggont, morgonstelhet (yes, jag låter som en gammal kärring och visst har 35 års dagen försatt mig i förstadiet till kommande 40-års kris som förmodligen kommer att bli rysligt jobbig för alla i min omgivning. Kanske är det dags för regelbunden terapi också???) innan jag får ett ryck och sätter på mig mina snygga träningskläder, snörar på löpardojjorna och ger mig ut på löprunda??? BTW - tack igen till min kära väninna som så generöst bidragit till min övergång från bomullsplagg som inte andas till fantastiska high-tech plagg med massor av olika funktioner. Det är verkligen stor skillnad! Och jag satsar på att återigen kunna använda plaggen från provkollektionen i stlk 38!

Sedan har vi den mentala hälsan. Hur bra mår man när man stressar runt i vardagen och försöker hinna med allt som skall göras och man dessutom minst 27 gånger per tänker på hur mkt bättre det skulle gå om man äter hälsosamt och motionerar för att få maximal energi, fysisk styrka och kanske på köpet lite välbehövd egentid? Hur bra för den mentala hälsan är det att konstant känna sina "love handles" välla över jeanskanten? Oro över om (eller i hur stor grad) man överför sina ätstörningar och inkonsekventa motions(o)vanor till sina döttrar? Okej, jag tycker inte att mitt liv och leverne är helt åt skogen illa, men jag kan inte komma på en hållbar lösning på motionsproblematiken vilket driver mig till vansinne, eftersom jag kör fast i samma tankebanor om och om igen. Så för att ta ett par steg framåt skall jag göra följande:

• Sluta kalla det för problem och istället se det som en möjlighet. (eller hur, visst är det så man skall göra? Men allvarligt talat, hur gör man den vändningen på riktigt, i praktiken?)
• Anmäla mig till någon form av motionslopp så att tävlingsinstinkten och stoltheten hjälper till med motivationen. Som extra sporre kan jag ju använda mig av vetskapen om att t.o.m. min lillebror har snörat på sig löparpjucken och signat upp sig till Göteborgsvarvet.
  
• Återbekanta mig med den kära Dr. Fuhrman - Eat to live

Okej, nog med denna egofixering och tjat om ytligheter. De kommande två semesterveckorna skall jag tillbringa med mina barn. Det hade ju varit trevligt med soliga dagar på stranden men det ser inte direkt hoppfullt ut. Skall försöka att njuta av ledigheten genom att verkligen vara ledig. Inte en massa stress utan tid för eftertanke och lek.
Många cykelturer på min nya fina födelsedagscykel! Såhär fin är den, eller ännu finare för min är guldfärgad! = )




xoxo

p.s. Flisan & Noas munkjackor är här!

Prioriteringar m.m.

Måndag kväll efter en helg med superdunderförkylning. Jobbade hela fredagen med feber, huvudvärk, rinnande näsa och svullna ögon. Med Alvedon, nässpray, halstabletter och flera liter te överlevde jag dagen. Idiotiskt att jobba kan man tycka och det var det verkligen. Men eftersom jag i ett par veckor har trakasserat inköpschefer och deras undersåtar att komma till mina fredagsmöten och uppdatera min fina rapport så kändes det helt uteslutet att ställa in. Dessutom hade jag möte med min chef och hennes chef, som är The BIG Boss kl. 15:30 och det kunde ju inte en karriärskvinna som jag missa. MEN så fick jag sedan sona för min prioritering dagen efter och låg helt utslagen, oförmögen att röra mig hela lördagen. Trodde att jag hade minst 40 graders feber, men det visade sig endast vara 38.1.
Min man visade sig från sin bästa sida och höll sig hemifrån med barnen i princip hela helgen! (ett litet minus i kanten för att han efteråt förväntade sig en stor fet guldstjärna för att han är sååå himla duktig... men "vi" jobbar på den inställningen)
I övrigt inte så mkt att rapportera från casa de la perfectoland. Såg ett par minuter av Mona Sahlins tal och hennes känga till Göran P för att han inte var där och supportade. Jag känner att jag borde försöka hålla mig lite mer á jour med vad som händer i politiken. Men jag orkar inte. Det hamnar så långt ner på prio-listan, strax under den önskade nivån av engagemang i "lokala frågor", daglig läsning av di.se, kolla på nyheter inklusive ekonominyheter, läsa fack press, aktiva miljöval i det dagliga livet, koll på el-, telefon, bredbandsavtal och liknande, välgörenhetsarbete och annat som man borde syssla med.
Vädret på tv.... varmt och skönt, högtryck.... VA???? Jaha, vid Medelhavet... mer lågtryck, regnskurar och molnigt här uppe i norr. Är det inte mitten av juli snart? Lägg till på prio-listan --> Titta på Al Gore's Inconvenient truth, skaffa bättre koll på vad som händer med klimatet.

Dags att sova för att orka sitta på jobbet med torrhosta och snorig näsa imorgon medans man och barn har sommarlov. Jag längtar efter min semester! Jag längtar efter sol och värme! Jag längtar efter min slanka. vältränade, starka kropp som jag vet finns någonstans därinne under alla lager av osundhet. (Jag tänker inte Kate Moss utan bara kurvor som sitter där de skall och inte som förlängda "love handles" bak på ryggen)

Godnattkram

p.s. om någon läser, förutom min kära cyberspaceväninna Moder Solo, vore det kul med lite kommentarer, inlägg, tips, hälsningar och annat = )

F.A. rapport

Dagens fat ass rapport.... Halvtid
Frukost: 1 grov macka med kalkon, päron, banan, kaffe m. mjölk
Lunch: Grillad lax, kokta grönsaker (morot, broccoli, blomkål), sallad, 1 falu knäcke m. Lätta
EFTERRÄTT --> Cornetto glasstrut, Manpower bjöd alla, jag kunde inte stå emot. Varför kan man undra?
- Tyckte att jag behövde belönas efter dagens presentation inför fullsatt hörsal, ca 120 pers.
- Åt ju så himla nyttig lunch, så då måste jag ju kompensera
- Har sjuklig ätstörning som gör att jag inte kan tacka nej
- Är man "bara" Manpower konsult så måste man ju dra nytta av allt som går för att "kompensera" att man inte har fast Ericsson anställning. (har dessutom en solstol att hämta hos Manpower... WOW!)
- Alla andra tog ju glass och de kanske skulle tro att jag bantar om jag sa nej, vilket ju skulle vara som att trumma ut att man är tjock. (för inte har de väl sett mina fettvalkar som jag desperat försöker gömma)

SVAR: alla alternativ är korrekta.

LÖSNING: Kanske hypnos kan hjälpa? Delta i Robinsson eller liknande där maten är mkt begränsad? Alternativt "Du är vad du äter" så att käcka fröken Skipper kan duka upp ett berg av äckelmat och säga "Detta är vad du äter på en vecka. Känner du inte för att kräkas nu?" Tag fram alla fet-foton och sätt upp över hela huset? Rota fram Reply jeansen i stlk 29-34 (alltså där längd måttet är större än bredden) dra upp dem tills det tar stopp, dvs strax över knäna och ta en noggrann titt i helfigursspegeln?

Tips mottages tacksamt!!!

Back to work. Adios från pretto-fetto i notsoperfectoland.